En ljus natt, en ljus dag

24.6.2016 8:34

Regn har utlovats och gräsklipparen är sönder.

Men vi har stranden, vi har det läsande barnet, vi har dillen, vi har koriandern, vi har sommarängen, vi har varandra.

Två veckors lyxsemester på Bali

21.6.2016 17:43

En fin sak som kommer som ett litet bonus med att ha barn är att tiden utan dem (eller egentligen tiden som är fri från de vardagliga sysslor som hänger ihop med dem) blir så bekymmersfri på många sätt.

Att vakna klockan 6 på morgonen, äta frukost och ta sig till jobbet. (Utan att jaga på två små som inte alls vill möta vardagen med sina måsten).

Bara en sån sak. Känns som två veckors lyxsemester på Bali.

För- och nackdelar med stuglivet

16.6.2016 17:30

Nackdelar:

- fastighetsskatten
- underhållet
- hamnhyran
- bensinkostnaderna
- trängseln
- fästingarna
- huggormarna
- känslan av att bo i kappsäck om somrarna
- naturen som alltid vinner (ogräset ogräset ogräset)
- ensamheten (det är inte så ofta man får gäster på en holme)

Fördelar:

- den där totala avkopplingen som ibland uppnås på stugan
- att man aldrig behöver känna sig instängd i stan om somrarna
- barndomsminnena

Inte kattskit

9.6.2016 19:16

Jag har en vän. Våra mammor växte upp på samma gata. Våra mormödrar bor i samma stad, på samma äldreboende. I går när vi åkte för att hälsa på dem somnade våra döttrar på baksätet i bilen och lekte sedan kurragömma i den ena mormoderns etta när vi kom fram.

Såna saker ska man inte ta lätt på.

Döttrarna och en kantele.

Like mother, like daughter

6.6.2016 20:26

Ledig i juni med Juni (i majväder)

6.6.2016 19:46

Tack vare en extra vecka ledighet (semesterpenningsdagar uttagna i tid) finner jag mig själv i den stad jag växte upp i, den jag lämnade för tretton år sedan. Helt utan förväntningar ska jag och hon som blivit sju år möta en sommarvecka här.

Jag har inget behov av att säga särskilt mycket om tillvaron här (vi kunde säkert ha levt ett underbart liv här), men inte heller särskilt mycket om vår vardagstillvaro hemma (jag vågar säga att vi har det ganska bra).

Ibland är livets pusselbitar bara vad de är, utan att man säger särskilt mycket om dem alls.

Semestermorgon utan smink.

Ute på andra sidan

29.5.2016 14:22

Under den första månaden hade jag ett mantra: det måste bli bättre snart.
Under det första halvåret fortsatte jag med samma mantra: det måste bli bättre snart.
Åtminstone tills bebisen var två fortsatte jag: det måste bli bättre snart. Lättare, smidigare, mindre kvävande, inte fullt så uppslukande.

Ibland verkar det som om folk som får sitt andra barn sköter det hela "lite på sidan om". Kanske tycker den supernöjda bebisen om att sitta i sittern dagarna i ända. Kanske är storasyskonet nöjt och inte alls inne i en trotsperiod.

Jag tyckte att det var jättesvårt. Helt galet tungt och ganska omysigt dessutom.

De första somrarna tänkte jag alltid på vad vi skulle kunna göra om ett år, om två år, om tre år.

Och vet ni vad, vi är där nu. Ute på andra sidan.

You're hot then you're cold

28.5.2016 20:13

Jag och bloggen har en on/off-relation, just nu är vi lite on igen. Det är roligt att gå in i bloggstatistiken och se att en del av er återvänder dag efter dag fast världens längsta tystnad rått.

I dag kom jag, tack vare Linus, över ett sjok bilder från den resa vi gjorde i julas när hans pappa fyllde 70. Några få av dem kan väl få rymmas med här, tänker jag.

Låtsasresan in i en annan verklighet

27.5.2016 13:59

Ibland känner jag att jag måste få säga det: Jag handlade på loppis innan det var inne att handla på loppis. Innan modebloggare gjorde det till en nisch att klä sig i second hand. Och innan någon hade fått för sig något så tokigt som att sälja något använt till någon annan.

Lopptorgens guldera tog slut i samma sekund som de blev mainstream, men det går fortfarande att fynda. Besöker jag ett loppis stegar jag rakt in i det allra heligaste: gratishörnan. Här har personalen placerat det de tror att ingen vill köpa. För att vara framgångsrik här gäller det att motstå sin första impuls (jag kan omöjligt hitta något i den här äckliga högen av skräp) och ihärdigt rota vidare.

Ännu för fyra år sedan var det rätt glest med människor i dessa hörnor men under de senaste åren har något hänt. Det är trängsel. En del är målmedvetna, andra flackar med blicken. En del kommer för att de vill fynda, andra för att de är sparsamma, ganska många för att jag tror att de inte har några andra alternativ. Ibland möts våra ögon där ovanför klädhögarna. Och jag har svårt att sätta fingret på vad jag känner. Lite tacksamhet, lite skam, lite nyfikenhet, lite skuld. Så blir en tur till till Återvinningscentralen en låtsasresa in i en annan verklighet än den som är min.

I bilen på väg hem till min priviligierade förortstillvaro sneglar jag på fynden som ska komplettera min smakfullt införskaffade medelklassgarderob. Jag vet att de sitter perfekt, ändå skaver de.

(Kolumnen publicerades i KP 26 maj.)

Kappa: Marimekko 70-tal. Gratisfyndad. Jag tyckte först den var för konstigt och sålde den på Facebookauktion. Men fick inte tag på den som bjöd högst och började därför använda den själv. Byxor: gratisfyndade Beavers.

Keikkaselfien

27.5.2016 13:31

Tänk om jag skulle ta en selfie varje gång jag är på keikka (jobbuppdrag) på annan ort. Det kunde vara upptakten till ett nytt fantastiskt bloggliv.*

*Kan läsas självkritiskt.
Vill man ta en selfie med ett 24mm objektiv kan man ha så stort bländartal som möjligt för att se till att man åtminstone bli lite skarp. Och så kan man placera något annat än fimpar i förgrunden.
Själva keikkan var inte alls så allvarstyngd som den här bilden kanske ger en bild av. Min närvaro ser ni i marimekko-kassen på stolen.
På väg hem stötte jag på en spansk cyklist som ska cykla runt hela världen. Att sånt.


FöregåendeNästa

Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Tror att den som har fulast bil vinner. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

image

Teknik: Magnic Oy

Logga in