När katten är borta

26.3.2015 15:44

För det mesta är både jag och Linus jämt hemma men nu har har varit ensam med barnen i två dagar. Följande iakttagelser gjordes under makens frånvaro:

- Det är roligt att ha ensamrätt på barnen nu. De är så trevliga att vara med. Tidigare hade jag tyckt att det var bara jobbigt.

- En form av undantagstillstånd infann sig snabbt. Så där att det kändes helt rätt att äta smörgåsar till middag och titta absurt mycket på teve (och det här berättar vi sen inte för pappa).

- Att både föra och hämta är inte roligt alls. Barn är ändå bäst då de delas.

Det där med finsk populärkultur

25.3.2015 13:12

Som svensktalande österbottning är jag uppvuxen med Sveriges teve. För de flesta i motsvarande situation betyder det i praktiken att man inte överhuvudtaget tittar på de finska kanalerna. Men en mamma som är uppvuxen i Karleby och i praktiken tvåspråkig var jag lite extrem i min hemstad Nykarleby då jag faktiskt visste att det fanns ett program som hette Pikku Kakkonen och då min mamma tittade på program som Punainen Lanka.

Under många år tittade jag inte särskilt mycket på teve (mer på teveserier och filmer), men nu har barnen kommit upp i en ålder och vi som familj in i en livssituation då begreppet fredagsmys blivit något att ta på relativt stort allvar. Eftersom vi inte har några svenska kanaler tittar vi på det som råkar komma då vi (jag och barnen) myser. Och det är så roligt att de nu är så bra på finska att jag aldrig hör klagomål om hur de hellre vill titta på svenska program. I stället ÄLSKAR de Duudsonit (och det måste jag erkänna att jag också gör) och har också utvecklat en förkärlek för Hauskat kotivideot (det älskar jag inte lika mycket). Voice of Finland har vi också tittat på med stor intresse, barnen beundrar särskilt Michael Monroe.

Allt som produceras på de finska tevekanalerna har inte fantastiskt underhållningsvärde men är roligt att lära känna en liten del av mitt hemlands populärkultur så här i vuxen ålder. Och känns lite fint, faktiskt. Så där som att jag får vara med, jag också.

I går gick jag på pressvisningen av Henkesi edestä med Laura Birn i huvudrollen. Jag har för mig att jag sett hennes nuna tidigare men kunde absolut inte koppla ihop hennes ansikte med hennes namn. Hursomhelst är hon det vackraste jag sett på år och dagar och filmen är verkligen sevärd. Henkesi edestä är ett drama som kretsar kring frågor om skuld, hämnd och förlåtelse. Premiär 10 april. Ser ni en finsk film i år tycker jag det kan vara den.

Christa
Hon måste vara Finlands vackraste skådespelare, Laura Birn.
Christa
Filmen förevisades vid biografen Maxim, som tråkigt nog snart läggs ner.

En påse ärter

24.3.2015 18:18

I butiken härom veckan hamnade jag framför påsarna med ärter. En påse fick följa med hem och blev till en stor sats ärtsoppa. Några ärter la jag i blöt över natten och hällde bort vattnet nästa dag. Efter några dagar (skölj ärterna varje dag) spricker ärterna. På en liten bädd av jord börjar de sedan skjuta ärtskott. Ätliga förstås.

Christa
Christa

Bokhösten 2015

23.3.2015 16:00

Jag fick Schildts & Söderströms höstkatalog 2015 och den svämmar över av böcker jag vill läsa.

Några plock i det jag tycker ska bli allra roligast att kasta sig över:

KAJ KORKEA-AHO: Onda boken
SARA JUNGERSTEN: #döden
MARCUS PREST: Android
MATHIAS ROSENLUND: Svallgränden 5
JEANETTE ÖSTMAN (RED.): Mäns längtan efter barn
MARY KUUSISTO: Lilla vinterodlingsboken
ANDREI HUHTALA (TEXT) & SANNA MANDER (BILD), ÖVERSATT TILL NYYKAABI-DIALEKTIN AV PETER SANDSTRÖM: Rööluvån. En liti hemsken sago
KAJ HEDMAN: Panikdagboken

Jag kommer ihåg hösten 2013, när jag började jobba heltid igen efter en lång paus. Då fick jag intervjua både Kaj Korkea-aho och Mathias Rosenlund. Jag minns den hösten som en god jobbhöst.

Om Rödluvanboken står att Peter Sandström gjort en översättning till språket som ligger närmast Svenskfinlands absoluta litterära centrum, det vill säga Nyykaabi-dialekt.

Lite sommar nu först, snart är hösten här hörni!

Christa
Christa

En bikini åt min son

22.3.2015 6:19

Juni fick lite födelsedagspengar av sin gode farbror. I samråd bestämde vi oss för att hon skulle införskaffa en bikini. (Läs förresten Charlottes blogginlägg om bikini och behå på små flickor här och här.)

Amos snappade upp diskussionen och meddelade att han också vill ha en bikini. "En svart pojkbikini."

Han var mycket besviken när jag och Juni kom hem efter gårdagens tur till butiken, utan något åt honom. Nu kunde vi ju faktiskt säga att det var Junis födelsedagspresent och att han kanske får sin bikini senare.

Jag skulle ha lust att verkligen köpa honom en bikini.

En torsdag, lite bättre än annars

20.3.2015 11:43

Det finns torsdagar då solen lyser och man blir upplockad av sin man med bil utanför jobbet på Sandvikskajen. Och finner sig själv vid Café Ursula i Brunnsparken, inmundigandes lunch.

Linus

Bekännelser från en sängkammare

19.3.2015 17:02

Länge har det äldre barnet funnit det absolut nödvändigt att sova den senare halvan av natten i vår säng. Det gick bra, så länge det yngre förstod att hålla sig i sin.

Men sedan några veckor tillbaka insåg också han det fina i att ligga kropp mot kropp, nära intill. Sedan dess har jag sprungit runt mellan olika bäddar om morgonnätterna. Försvinner jag ur dubbelsängen känner nämligen lillkillen av det och letar upp mig i barnens rum, på soffan eller var jag nu kan tänkas ligga, efter en timme eller så.

För två nätter sedan bäddade vi två madrasser intill dubbelsängen och utlyste ett förbud att lämna dessa madrasser.

Sällan har jag sovit så gott som dessa två nätter.

Linus

Myt: män blir alltid snyggare med åren

18.3.2015 17:51

”Alltså alla män blir ju bara snyggare med åren medan alla kvinnor skrumpnar ihop som gamla äpplen efter fyrtio.”

Det påståendet håller jag faktiskt inte med om. Ändå säger ofta kvinnor just så. Oftare än män, skulle jag tro. Och är med och förstärker bilden av att det bara är ung slät hy som duger om en inte råkar vara man.

Jag vet inte hur det är med er men jag har sett enorma mängder män som inte blivit sexigare med åren. Jag ser dem på bussen, på restauranger, lite här och var.

Jag förstår att det finns en biologisk-evolutionär förklaring till att kvinnor i fertil ålder uppfattas attraktiva av individer som vill få en avkomma. Men jag tror också vi lär oss att tycka att ”äldre män är snygga” och att ”gamla kvinnor är gråa”. Och jag tror att det finns krafter som vinner på att kvinnor ska tycka att de är fula då de blir rynkiga och får grått hår. Hudkräms- och hårfärgsföretag är bara två exempel.

Heterosexuella kvinnor är kanske mera benägna att attraheras av män, oberoende av ålder. Borde vi inte göra det socialt acceptabelt för män att attraheras av kvinnor i olika åldrar? För de gör de.

Jag vill helst inte höra en enda gång till att kvinnor inte åldras nådigt. Kvinnor lever ju faktiskt längre i alla kulturer. Och peakar dessutom sexuellt senare än män.

Det året jag fyllde trettio (i fjol) märkte jag att huden på min panna inte längre var slät. Den var inte rynkig, men knottrig. Jag tänkte att det handlade om torr vinterhud, men huden blev inte slätare vare sig under våren eller sommaren.

Det är kanske inte roligt att bli äldre, men har faktiskt ingen lust att gräma mig över just utseendet. I dag är dagen då min hud är slätare än vad den någonsin kommer att vara i framtiden. Det är det enda jag vet, resten tar jag som det kommer.

En del är vårblommor, andra höstblommor, några blommar nästan hela livet. Det är bara så att en del är vackra, andra mindre vackra. Bland båda könen och i alla åldrar.

Jag tycker att vi kommer överens om att det inte är någon regel att män åldras snyggare än kvinnor.

Den här bilden + text hittade jag i mitt fb-flöde. Creds till upphovsmannen -eller kvinnan!

Det är jämlikheten som är det konstiga

18.3.2015 16:29

Människans historia är i allt väsentligt en historia om ojämlikhet. Det menar Per Molander, författaren till boken Ojämlikhetens anatomi (Weyler, 2014).

Molander ger sig i kast med att förstå det samhälle som utan en aktiv fördelningspolitik drivs mot ojämlikhet ”lika obönhörligt som en sten faller mot marken när man släpper den; i varje ögonblick glider det omärkligt nedåt, om inga motkrafter sätts in”. Ojämlikheten har följt människan sedan tidernas begynnelse, med ett kort undantag mellan sent 1800-tal till 1970-talet, menar han.

Han drar en parallell till kulspel: om den ene spelaren har tio gånger så många kulor som den andre, kommer sannolikheten att denne segrar också att vara tio gånger så hög. Om spelarna är lika skickliga kommer den som har flest kulor när spelet börjar att vinna bara för att han har flest kulor. Det konstiga är inte ojämlikheten, utan jämlikheten.

Jag skulle verkligen vilja hinna och förmå läsa den här boken ordentligt, likaså skriva något om det svenska sammandraget av Thomas Pikettys Kapitalet, Nalle Wahlroos sommarprat och de miljoner andra tankar om samhälle och fördelningspolitik som rusar genom mitt huvud.

Hon är vår superhjälte

16.3.2015 14:56

Hon föddes en tidig marssöndag. Sex år senare, söndag igen, firar vi henne.

Hon är vår superhjälte. I klänning.

För henne är det lika naturligt att vara isdrottning som att vara superhjälte.

Ja, jag har tänkt en del på genus under de här sex åren. Och det känns fint att börjar nå konsensus (?) om det inte är det traditionellt flickiga som det är fel på, lite lika som det traditionellt pojkiga.

Christa
Christa


FöregåendeNästa

Logga in