En resedagbok

4.12.2016 14:36

Två veckor i tropiken låter väldigt länge. Men i verkligheten är det förstås en försvinnande kort tid. Man bunkrar upp med böcker och idéer och pedagogiska projekt och tänker sig att på semestern ska man ha tid för allt det där. Men så är det ju det där lilla problemet att man går och släpar omkring på sig själv också (och två barn, en man, en svärfar, en svåger och två jobbprojekt).

Jag måste ändå säga att jag tycker att vi har det bra.

Sandvikskajen

17.10.2016 17:11

Om jag någon gång funderar på att byta jobb räcker det att

a) titta ut genom arbetsfönstret

b) titta ut genom fönstret i kafferummet

för att snabbt komma på bättre tankar.

(Det finns också andra orsaker att jobba vidare, om någon undrade.)

I thailändsk spets

7.9.2016 15:16

Batterin som länge varit slut har ersatt med nya. Nu har jag en självutlösare till kameran! Jag använder i huvudsak Nikon D700, den är för det mest ledig i vårt hushåll.

Här råkar jag ha på mig en klänning som jag införskaffade på vår bröllopsresa 2005. Vi är bjudna på bröllop i oktober och om det något jag är bra på, så är det att damma av och återupptäcka gamla klänningar. Onödigaste plagget, åtminstone om man ser till pris per användning.

En kottes liv

26.8.2016 15:41

I sommar lärde jag mig att tallens hankottar är de små och gröna, honkottarna de bruna och förvedade. Hankottarna producerar pollen som med vinden förs till honkottarna. Efter att honkottarnas ägg befruktats utvecklas embryon, vilka släpps ut när de mognat. Tomma kottar faller sedan till marken och dör.

Efter stormiga augustinätter ligger det tusentals och åter tusentals kottar på marken. Tätt, tätt intill varandra ligger de och när de är som flest är det omöjligt att sätta ner sin fot utan att trampa på en av dem.

Tittar man snabbt ser de identiska ut. Men den som tittar närmare märker att alla är olika. De har vuxit på träd som mått olika bra, med olika växtkraft. En del kottar har slitits ur träden långt i förtid, andra hänger kvar trots att de redan borde ha fallit ner. Men till sist ligger de ändå alla där på marken.

Ibland tänker jag att det måste trevligt att få vara en alldeles extraordinär kotte, en sån som är dubbelt så välskapt som de andra, en sån som producerar oerhört högkvalificerat pollen eller en sån som inhyser oerhörd mängd embryon att sprida för vinden.

Men så inser jag att det där med att vara en högst ordinär kotte, en sån som gnetat på och varit kotte efter bästa förmåga, inte är så tokigt ändå. Som gjort sitt bästa utgående från de villkor som blivit den given. Som förhoppningsvis får falla till marken först när den gjort sitt. Inte som ett nederlag, utan som något slags segerfest.

Texten publicerades först i KP 34/2016.

Vi gjorde det!

17.8.2016 13:17

Vi lyckades stiga upp, komma oss iväg, komma i tid, hitta rätt och allt det där ni vet. Visst är det en alldeles särskild känsla, att föra sin 7-åring till skolan den allra första skoldagen.

De där kullerstensgatorna

10.8.2016 22:44

Om hösten händer det sig att jag tänker tillbaka på de där första trevande dagarna som nyinflyttad i Helsingfors. Redan andra dagen sprang jag på honom, av en händelse, helt oplanerat. Tänk det.

Så många andra vägar livet hade kunnat ta. Men nu tog det den här.

Vi låtsades inte om det

10.8.2016 22:07

Det hände sig en av de där riktigt varma dagarna i juli att vi gick på en grusväg omgiven av grönska. Sommaren hade redan nått sin kulmen men vi låtsades inte om det.

Det har inte ens gått två veckor men det känns som två livstider sedan.

Älskade stad

25.7.2016 10:32

Förorten, staden, lägenheten, asfalten, lummigheten utanför, svalkan på balkongen, bekvämligheterna, möjligheterna. Av allt jag älskar finns det något alldeles särskilt i att att vara tillbaka i stan efter en lång (eller kort) vistelse på stugan.

Bättre blir det av att min yngsta pyttesyster (som i och för sig är tjugo) flyttar till Helsingfors i augusti. Hon spelar i ett band, har allt det där spännande framför sig och i smyg är jag lite avundsjuk på henne.

Bilderna från igår då hennes band Crimson Peak spelade på Linko.

Slår sanden ur en handduk

14.7.2016 23:34

Vi har landat på holmen.

Jag drabbas, som jag brukar, i början av vistelsen av känslan att jag omöjligt klarar av att vara här ute mer än några dagar. Att det finns så mycket som väntar i stan. Men jag lugnar ner mig, långsamt. Löser ett korsord. Diskar en disk. Slår sanden ur en handduk.

Det sägs att tråkigt är underskattat.

Sju dagar och sex nätter

14.7.2016 22:31

Vi gjorde vår årliga sommarroadtrip till Österbotten. De tre första dygnen regnade det utan uppehåll. Men vi tog det med värdighet. För där fanns ju trots allt de kusiner som det har längtats och gråtits efter, de städer som alltid tycks finnas kvar och de vänner vi saknat.



FöregåendeNästa

Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in