That violine girl

12.5.2017 23:32

Jag hade skjutit på det, tänkt att vi hinner, att hon får om hon vill.
För jag orkade inte vara den som introducerar ett instrument för mitt barn och står för hela lusten själv.

Men så kom den dag när hon bestämde sig för att hon ville börja spela violin.

Nu har vi spelat i ett år. Vi, för att ett ganska litet barns hobby ju trots allt ändå också är föräldrarnas.

Det här har jag märkt:

- Det kräver tid. Men egentligen inte så mycket tid som lite extra energi. Mitt mål är att vi övar fem minuter minst tre gånger i veckan, helst fem gånger i veckan. Det har lyckats vissa veckor, misslyckats andra.

- Poängen med att öva regelbundet (och att öva överhuvudtaget) är att det är så mycket roligare att komma till lektionen och märka att man kan än att komma till lektionen och vara lika dålig (eller sämre) på stycket som veckan innan.

- Att spela ett instrument är att ständigt öva sig i att man inte är bäst i världen. Det är en övning i ödmjukhet och självbild. För börjar man som sjuåring finns det många många andra som börjat när de var tre (särskilt i ryska elever, vår lärare råkar vara rysk och favorit bland många ryska familjer i trakten). Att spela ett instrument ska helst vara att jobba mot sig själv, inte att jämföra sig med andra. Det här kräver övning, men jag vill hävda att det är ganska bra att öva sig på detta.

- Att spela ett instrument öppnar en liten del av en ny värld. En värld av noter, toner, takter, rytmer. Jag tänker mig att det måste vara bra att lära sig lite om denna värld även om man inte ska bli yrkesviolinist när man stor (vilket öde!).

- Att spela på konsert är lite pirrigt, men bra för självförtroendet. Jag har gett en liten belöning för varje konsert, för att öka motivationen. Det behövdes särskilt inför den allra första konserten, men en liten slant eller present är rätt trevlig uppmuntran också när man är lite mer van.

Fyra dagar i Åbo

9.5.2017 15:43

För det mesta håller jag hus i södra Helsingfors och södra Esbo, i en trygg rörelse mellan jobb och fritid. Men ibland vidgas cirklarna. Jag fick åka till Åbo för ett jobbuppdrag i några dagar. Och som grädde på moset fick jag träffa tre vänner, två av mina äldsta och en bonusvän som jag är så glad för.

Hannah, Lena och Sarah

2.5.2017 15:15

Hur tråkigt är det att sista avsnittet någonsin av Girls sänts? Jättetråkigt.
Jag skrev en kort text om vad Girls, Hannah Horvaths nakna kropp och brittiska Sarah Coakleys teologi har med varandra att göra här.

Sarah Coakley är förresten en intressant teolog som skriver mycket om kroppen och vår tids syn på den. Hon menar att kroppen i samtiden verkar vara lika svårfångad som ständigt närvarande. Kroppen är ”sexuellt bejakad, men också puritanskt straffad, genom diet och träning”.

Om ni inte orkar läsa Coakley (det har jag inte gjort, men citerar henne ändå skamlöst) kan ni åtminstone se Girls. Okej?

Fredag kväll

29.4.2017 20:35

När sex festliga typer sitter vid ens matbord en fredagkväll och har det allra bäst utan ens egen inblandning, då känns det som att man ändå rott i land något här i livet.

Det är 29 april och det är världens snöstorm. Men vet ni, det gör mig ingenting.

Mormors servis

26.4.2017 15:04

En dag när jag besökte mormor på Emeliehemmet i Karleby, det börjar vara ganska många år sedan, sa hon till mig: "Min teservis, den ska du ha, Christa".

Jag kommer inte ihåg att hon någonsin skulle ha dukat med dessa tekoppar en enda gång. Liksom hon alrig heller dukade med den stora fina arabiaservis som hon och morfar fick i bröllopsgåva.

Men nu finns den hos mig. En följare på Instagram visste upplysa mig om att det är Arabias serie Canton.

Två gånger hinner man blinka och så är det jag som sitter och delar ut teserviser på ett äldreboende. I bästa fall.

Listan

25.4.2017 20:56

Bästa sättet att komma igång efter bloggtorka är en lista. Den här lånar jag av Peppe.

Tre saker du älskar:
1. Att lyssna på när regnet smattrar mot fönsterblecket.
2. Helt vanlig lugn och ro
3. Snö i april (skoja)

När grät du senast?
Det händer ganska ofta att mina ögon blir lite glansiga för att jag blir rörd. Det hände senast för kanske en vecka sedan men jag minns inte varför.

När skrattade du senast?
Åt en rolig diskussion i kafferummet på jobbet. Den handlade mest om olika dialektala uttryck och om hur man badar i varma källor på Island.

Har du en bra hårdag?
Det kan jag inte påstå. Den började okej men det snöade kvadratmeterstora slaskflingor på för många etapper på väg till dagis/skola/jobb.

Säg något fint du funderar på?
Att jag är så lyckligt lottad för att mina barn är så fina och så vidare och så vidare.

Ditt livsmål?
Att ha en stor jävla hög pengar när jag dör. NÅ NEJ. Men vore kul om livet fick fortsätta kännas betydelsefullt.

Beskriv rummet du är i?
Ett ganska stort sovrum med vita väggar och ett stort fönster ut mot en lekpark.

Var vill du vara om sex år?
Jag ser mig inte någon annanstans än i södra Finland, i samma kommun (Esbo). Fråga mig var jag är om sexton år och svaret är ett annat.

En sak du önskar dig?
Ibland önskar jag mig mer fritid.

Det senaste du åt?
En ovanligt märklig middag bestående av avokado, kött och naturell yoghurt med müsli till efterrätt.

Hur blir din sommar i år?
Jag kommer att vara ledig från och med midsommar i fyra veckor och en extra vecka i augusti. Vi ska bland annat bila till Estland, Lettland och Litauen. Jag ska också på Pori Jazz! Hoppas på åtminstone en stekhet dag ute till havs.

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?
Jag var i Thailand, Prachuap Khiri Khan med familjen.

Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?
Den som väntar på något gott?

Vad är viktigt i ett förhållande?
Att ge den andra livsutrymme och försöka att inte gnälla och tjata så mycket på den andra.

Har du något onödigt du gör?
Ja. Köper onödiga klädesplagg i facebookloppisar, t.ex.

Vad är det sämsta med denna vecka?
Att det fortfarande är lika kallt i Esbo/Helsingfors.

Vad ska du göra i höst?
Jobba. Gilla hösten (bästa årstiden!) Åka till Göteborg (om det nu blir någon bokmässa där i år).

Vad har du i ditt kylskåp?
Allt för mycket (och det är inte jag som fyllt det). Men det som är viktigast för min egen del är smör, potatis och morötter. Typ.

En resedagbok

4.12.2016 14:36

Två veckor i tropiken låter väldigt länge. Men i verkligheten är det förstås en försvinnande kort tid. Man bunkrar upp med böcker och idéer och pedagogiska projekt och tänker sig att på semestern ska man ha tid för allt det där. Men så är det ju det där lilla problemet att man går och släpar omkring på sig själv också (och två barn, en man, en svärfar, en svåger och två jobbprojekt).

Jag måste ändå säga att jag tycker att vi har det bra.

Sandvikskajen

17.10.2016 17:11

Om jag någon gång funderar på att byta jobb räcker det att

a) titta ut genom arbetsfönstret

b) titta ut genom fönstret i kafferummet

för att snabbt komma på bättre tankar.

(Det finns också andra orsaker att jobba vidare, om någon undrade.)

I thailändsk spets

7.9.2016 15:16

Batterin som länge varit slut har ersatt med nya. Nu har jag en självutlösare till kameran! Jag använder i huvudsak Nikon D700, den är för det mest ledig i vårt hushåll.

Här råkar jag ha på mig en klänning som jag införskaffade på vår bröllopsresa 2005. Vi är bjudna på bröllop i oktober och om det något jag är bra på, så är det att damma av och återupptäcka gamla klänningar. Onödigaste plagget, åtminstone om man ser till pris per användning.

En kottes liv

26.8.2016 15:41

I sommar lärde jag mig att tallens hankottar är de små och gröna, honkottarna de bruna och förvedade. Hankottarna producerar pollen som med vinden förs till honkottarna. Efter att honkottarnas ägg befruktats utvecklas embryon, vilka släpps ut när de mognat. Tomma kottar faller sedan till marken och dör.

Efter stormiga augustinätter ligger det tusentals och åter tusentals kottar på marken. Tätt, tätt intill varandra ligger de och när de är som flest är det omöjligt att sätta ner sin fot utan att trampa på en av dem.

Tittar man snabbt ser de identiska ut. Men den som tittar närmare märker att alla är olika. De har vuxit på träd som mått olika bra, med olika växtkraft. En del kottar har slitits ur träden långt i förtid, andra hänger kvar trots att de redan borde ha fallit ner. Men till sist ligger de ändå alla där på marken.

Ibland tänker jag att det måste trevligt att få vara en alldeles extraordinär kotte, en sån som är dubbelt så välskapt som de andra, en sån som producerar oerhört högkvalificerat pollen eller en sån som inhyser oerhörd mängd embryon att sprida för vinden.

Men så inser jag att det där med att vara en högst ordinär kotte, en sån som gnetat på och varit kotte efter bästa förmåga, inte är så tokigt ändå. Som gjort sitt bästa utgående från de villkor som blivit den given. Som förhoppningsvis får falla till marken först när den gjort sitt. Inte som ett nederlag, utan som något slags segerfest.

Texten publicerades först i KP 34/2016.



FöregåendeNästa

Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in