En av mina allra käraste barndomsvänner fick jag glädjen att träffa på lördagen. Oj alla dessa somriga Kronobyminnen, få saker går upp mot dem!

Tiden börjar onekligen kännas lite lång men det är visst tänkt att man ska njuta och koppla av just nu. Jag gör mitt bästa. Dagens största projekt var att måla om de betsade hallspeglarna. Hade gärna målat mera när pyttsan en gång var framme men fegade ur pga av att det knappast är bra med allt för mycket målfärgsångor i lägenheten just nu.

Har också gått igenom lite bilder och försökt spara en del gamla pappersbilder elektroniskt. Gulligt va?

Trots att jag drishar omkring hemma dagarna i ända är det något speciellt med lördagar. Vem hade kunnat tro att det faktiskt är ett heltidsjobb att döda vardagar.

Vår lördag började hemma och såg ut ungefär såhär.

Oberoende av vad jag skrivit tidigare så är det ju faktiskt så att riktig kebab varken äts på Göran eller Erik, utan i Sandviken/Brunnsparken på Ani. Turkisk/grekisk kebabbuffet som påminner så lite som möjligt om bägge de tidigare nämnda.

Födisar och bemärkelsedagar firades på eftermiddagen och då är det väl på sin plats med lite blommor?

Lite exklusivt bildmaterial från the making of the förlovningsfoto. Snart dimper de ner i de finlandssvenska postlådorna.

Så vad gör man när man bakat, tvättat, städat, pynjat, stickat och kokat i över fem veckor? Jo man går och köper sig ett par skor som man antagligen kommer att vara alldeles för bekväm för att någonsin egentligen använda.

Jag hade tänkt hålla mig borta från folk i dessa magsjuke- och flunssatider men till slut blir det ju helt klart lite småtrist. Så i kväll fick jag skjuts till stan och hälsade på kören.

Tack till regiassistent Maria för plats på genrep! Nu varm mjölk med en gnutta kakao och kanske ett avsnitt av Brothers & Sisters.

Fredagen den trettonde blev det alltså vår. Välkommen!

Man undrar ju.

I dag var det Ninas tur att rasta mig. Det skötte hon utmärkt och lotsade mig till ett utomordentligt café i Kronohagen. Tack!

Vad vi har väntat på vår lilltjej! Och vad vi njuter av henne nu.

10 dagar har vi haft vår dotter med oss nu. Det är overkligt att tänka sig att funnits inuti mig för bara en dryg vecka sedan - lika färdig och söt där inne.

Hon är en snäll tjej som älskar att äta. Mycket och länge. Det är knappt så mamma hinner med något annat.

Sover gör vi oftast rätt bra på nätterna och så ofta vi hinner på dagarna.

Nu hoppas vi att pappa blir frisk från sin flunssa och att resten av familjen hålls friska.

Jag tycker inte att jag blev så väldigt stor som gravid men på den här bilden så inser jag ju nog att en drygt tre kilos klimp rymdes i mig. Bilden är tagen på beräknat datum för nedkomst, 7 dagar innan bebisen kom ut. Snart tre veckor sedan. Mycket har ändrat, men ändå känns det självklart att vi har vår lillis med oss. Hon smälter våra hjärtan.

I nio månader var hon "bebisen" och nu är det inte så lätt att börja kalla henne något annat. Vi är ändå nästan säkra på att hon är vår lilla Juni.

Under de sista veckorna av graviditeten sysslade jag bland annat med korsordslösning. Något att ta till när allt annat var gjort. Fredagens korsord var fullt på lördagen eller senast söndagen. Nu har jag två nästan tomma korsord som väntar på mig. Har på känn att det blir en rejäl hög korsord innan sommaren är här.