Farmen

28.5.2011 17:30
Tomtbacka gård, som ägs av Helsingfors stad, får fyra plus av fem.

Cykelavstånd: fyra plus (mör i benen efter drygt 20 km)
Ingen avgift: fem plus
Fårhagen: fyra plus
Lekparken: tre plus
Lunchen: fem plus
Svårt att hitta hönorna och hästarna: två plus
Linus
Vi hittade inte de riktiga hästarna så den här fick duga.
Linus
Juni gillade lekparken mest.
Linus
Jag klädde mig så lantligt jag förmådde.
Linus
Fåren och lammen ville gärna äta.
Linus
Vanda å. Tomtbacka ligger i Helsingfors ändå.
Linus
Supermysig restaurang med jättebra buffetlunch.
Linus
Nybakt bröd
Linus
En baddare.
Linus
Linus

Rillataan

27.5.2011 14:58
När det ska grillas förs den här diskussionen vanligtvis hos oss:
- Det får inte bli för lite kött.
- Men vi har ju redan kyckling, nötkött och några korvar. Ta det lugnt.
- Men vi får inte vara som Ove i Solsidan.
- Frosseri och slöseri är ännu värre. Och jag äter bara en halv biff.
- Vi far via butiken.
(Senast blev det inget över.)
Linus

Försommaren

24.5.2011 21:01
Det händer sig ibland att vi traskar iväg till skogen här intill, sätter oss på en sten och knäpper några kort.
Linus
Linus

Sex år

24.5.2011 20:54
Vi firade förresten sex år som gifta med att gå på bröllop.
Den svåra senapsgula blev också ett användbart begrepp. Men kan Kirsten, så kan jag.
Linus
Linus
Jag bar en klänning som inte alls matchar min färgkarta, men jag kunde inte låta bli att köpa den när jag hittade den på Frälsningsarméns loppis tidigare i vår.

Bloggfällan

24.5.2011 20:52
Jag fastnade för Emmas blogginlägg,  för jag har  känt samma sak ibland. Att jämföra sig med andra bloggares klokhet,  inspiration,  händighet och briljans händer lätt. Vem har aldrig fallit i fällan?

Samtidigt kan samma fenomen - omvänt - bli en källa till inspiration.

Jag hade lust att säga att om man känner sig ful när man läser en särskild blogg kanske man får öva sig på att känna sig vackrare,  (eller åtminstone att för sig själv omdefiniera villkoren för skönhet), men riktigt så enkelt är det väl inte.

Är det så?

23.5.2011 12:37
Emma skriver så här och funderar på att sluta blogga.

Håller ni med henne? Jag skulle gärna formulera en tanke. Vänta lite så kanske det kommer en.

Den genuina glädjen över god lingonsylt

23.5.2011 12:02
Mina tankar om Patrik Hagmans bok Om kristet motstånd kommer här (texten har publicerats i Kyrkpressen 20/2011).

För den som hade förväntat sig ett politiskt manifest lär Patrik Hagmans färska bok Om kristet motstånd bli en besvikelse. Det är inte politiskt reformarbete utan den omvända människan som står i fokus när teologen målar upp sin samhällskritik.

Att vara politisk är enligt Hagman något annat än de två halvmesyrer som ofta kännetecknar kristen politisk aktivism – att man antingen sysslar med normalt församlingsliv och betonar rättvisefrågor eller sysslar med normal politisk aktivism och motiverar engagemanget med kristna värderingar. Att kristendomen bara skulle handla om individens frälsning och inte om politik är ett annat missförstånd han sticker hål på.

Vilket är då det kristna korrekta sättet att vara politisk på? Vad är det motstånd, det som Patrik Hagman önskar att vi ägnade oss åt? Jo, en revolution mot marknadskrafter, individualism och den livsstil vi vet att vi borde lägga om men inte förmår göra. Moderna dödssynder som ambition, konsumtion, effektivitet, status och likgiltighet måste ersättas med gästfrihet, tålamod och ödmjukhet.

Akademikern Hagman skriver inte i första hand för universitetsvärlden utan riktar sin bok till vanliga människor som frågar sig om det finns mer än myspys i bilden av ett kristet liv i dag. Han sätter fingret på en rad ömma punkter och granskar klarsynt.

Han tar en sväng via asketerna och påpekar att vi måste förändra våra vanor för att kunna förändra vår personlighet och därmed vår livsstil. Vi behöver inte markera vår status med ohållbar lyx utan kan öva oss i att känna genuin glädje över riktigt god lingonsylt, är en av Hagmans poänger. Även om boken är teoretisk finns det en del konkreta tips att bita i.

Författaren har gjort sig känd som en gudstjänstens ivriga förkämpe och föga förvånande är det gudstjänsten han tar fasta på som det ultimata hjälpmedlet för att förändra våra vanor. Även om jag som läsare gärna hade lotsats lite grundligare in i den slutsatsen har Hagman flera viktiga poänger. Grundtanken är att Gud griper den som närmar sig honom helt och hållet. Gudstjänsten – rätt förstådd och rätt använd –  kan förändra våra begär så att de drar oss till det goda i stället för det onda.

Någon lättsmält lunta är det här inte för oss som gärna vill leva mera hållbara liv men ogärna vill förändra vår livsstil. Ändå förmår Hagman så några förhoppningens frön. Vi vill, kanske vi vågar?

Indien

18.5.2011 14:53
Min syster är på jordenruntresa. Hon tog en paus i sina mecidinstudier, köpte en rinka från Claes Ohlson och började Indien.
Hittills har hon rott förbi en halvrutten helig man som dumpats i Ganges medan folk borstade tänderna vid strandkanten, blivit bjuden på ett bröllop där bruden bara grät för att hon inte hade träffat brudgummen tidigare, deltagit som statist i en Bollywoodfilm och haft spysjuka på ett tåg i fyrtio graders värme.
Ja, ja. Och här i Helsingfors är allt som vanligt.

Kvällen

17.5.2011 10:21
Det var trångt, luktade öl och urin. Men när 100 000 människor stämde in i "hjältar det är vi alla, om man tittar djupt in ögonen" så kändes det lite fint ändå.
Till och med regnbågen var där, som ett Herrens löfte om att det aldrig ska ske igen.
Christa

1995

16.5.2011 15:31
Jag var elva år och jag kommer ihåg. Mest av allt kommer jag ihåg hur pappas farligt hårda knytnävsslag i vardagsrumsbordet för varje mål och hur lycklig han såg ut. Så lycklig som bara en fyrtioettårig man som anar nationens första hockeyguld kan se ut.
16 år senare och samma eufori. Man tycker ju att jag hade vaknat av målen, grannarnas tjut och stojet utanför men det var först när slutsummern gick av som min man släppte ifrån sig det korta men kraftiga glädjetjut med tillhörande handklapp som lyckades väcka mig ur min törnrosasömn i rummet brevid.
Jag överväger torget i kväll. Om 16 år är jag 43 och vete gudarna om jag har chansen då.

ESC

15.5.2011 19:53
Jag gillar ESC. Det är ju gissningarna och guldkornen som är det roliga.

Gårdagen hade kunnat bli betydligt bättre men krasslighet gjorde att jag och J spenderade den ensamma hemma. Jag hade somnat långt före resultatet var klart om det inte var för att J vaknade (av en mardröm?) och vägrade somna om utan mig i samma rum. Då söp jag in det sista av poängräkningen med TV:n på ljudlöst och hon sovandes i soffan brevid mig.

Inför vinnaren känner jag ingenting, vilket aldrig är ett gott tecken. Jag hade hoppats på Frankrike och Bosnien&Herzegovina.

Ett berg, fem vänner

12.5.2011 21:36

Christa
Christa
Christa
Christa

Är det så vi vill leva?

10.5.2011 9:23
Den brittiske miljöprofessorn Tim Jackson säger att vi

Spenderar pengar vi inte har
på grejer vi inte behöver
för att göra intryck som inte är bestående
på människor vi inte bryr oss om.

Är det så vi vill leva?

Sommaren

10.5.2011 9:22
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt är träden gröna och man blir svettig om man går ut i tröja.
Det kallas visst sommar.
Gick förresten på en snabbfärganalys hos Mikaela (på Filadelfiakyrkans morsdagstillställning) och fick bekräftat att jag är sommar och klär bäst i kalla toner.
Linus
Linus
Linus
Linus
Blev du höst, Sara?

I öronen

9.5.2011 20:20
Sticker på promenad med det här och det här i öronen.

Bästisar

9.5.2011 11:59
Det här med dagmamma har visat sig vara en härlig historia. Juni verkar verkligen njuta av det jämnåriga sällskapet och vill sällan komma hem när klockan blir 15.30. Michelle lär varje morgon ska fråga efter Juni, trots att det bara är 3 av 7 dagar hon kommer.

Jag har svårt att tänka mig en skönare start på livet hemifrån för vår lilla tjej.

I lördags firade M 2 år. Grattis!
Linus
Christa
Linus
Christa

Spotted

9.5.2011 11:54
Årets första. Glädjen var fullkomlig, ända tills den flög i väg.
Linus
Linus

Tenorer

8.5.2011 20:36
Det finns ingenting så gulligt som tenorer som ger allt.

Bilden tagen på His Master's Noise-konserten i fredags.
Christa

Polarn

8.5.2011 20:16
Det har snackats rosa lite här och där och när vi nu är inne på temat barn och kläder måste jag bara fråga er åsikt:

Är Polarn & Pyret-kläder för barn

a) kvalitet?
b) kvalitet + status?
c) status?

På två år har Juni ännu inte slitit ut ett endaste plagg. Det beror dels på att jag inte tvättar hennes kläder så ofta, dels på att hon inte varit ute i ur och skur timtal varje dag.

Är det försvarbart att använda barnprylar- och kläder som självförtroendeboost för föräldrar? Jag provocerar, fullt medveten om att jag kanske gräver gropar för mig själv.

Att vara bättre/sämre förälder handlar de här diskussionerna (för mig) aldrig om - jag tycker bara det är intressant att ifrågasätta och diskutera. Är ni med?

Tre böcker

7.5.2011 10:13

En läst, en annan ratad, en tredje efterlängtad.

Jolin Slottes debut "Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer" föll mig i smaken. Den spänner över 3-4 generationer och handlar om bland annat Maria Åkerblom-rörelsen.
Jag gjorde ett tappert försök men klarar helt enkelt inte av böcker som inte har en tydlig berättelse. Borde jag ha kämpat lite till? Blir man belönad?
Patrik Hagmans debut är nästa på nattduksbordet.

Och några bilder från förra seklet

6.5.2011 8:16

Linus
Linus

Drar du på dig en klänning?

4.5.2011 21:20

Eftersom mitt inlägg om könsstereotypisk klädsel låg överst några dagar kunde jag inte låta bli att tänka lite mera på saken.


Och nej, det är inte så enkelt som man kanske gärna vill tänka sig. 


När såg du senast en liten kille iklädd blommig klänning, med motiveringen att alla ska få möjlighet till allt?


När såg du ett gossebarn med långt hår, flätor och spännen?


I vuxenvärlden är det okej för kvinnor att klä sig manligt, medan det är tabu för män att klä sig kvinnligt, och likadana koder för vi över på våra barn. 


Jag vill påstå att klädkoderna för män och kvinnor hör till ett av de områden där ordentlig ojämlikhet ännu råder. 


Så varför inte börja med oss själva i stället för med våra barn? Drar du på dig en klänning till coctailpartyt men nekar din dotter volanger?


Varför är det då så att vi vuxna gärna framhäver vårt kön med hjälp av våra kläder?  Kanske för att mode är ett av de få områden där män och kvinnor ännu tillåts vara olika? Det är en provocerande tanke, men den är värd att tänkas. 


Min ursprungliga tanke var att det finns så många vackra färger, varför begränsa min dotters garderob till rosa och lila? Jag tycker fortsättningsvis att hon klär bäst i blått.


Giveaway

4.5.2011 11:05
Iskallt, det är hur det är just nu.

Lite restvärme kunde allt behövas.

Jag lottar därför ut nya boken "Restvärme"! Den är fylld av mysiga beskrivningar på små saker du kan sticka/virka av restgarn.

Du är med i utlottningen genom att skriva en kommentar till det här inlägget. Två röster får du i utlottningen om du länkar till det här inlägget på din egen blogg (och nämner det i kommentarfältet).

Jag skickar på post inom Finland.

Tävlingen pågår fram till första juni. Lycka till!

Test

4.5.2011 0:27
Filmarens namn
Kommentar...

Pink and purple

1.5.2011 9:04
Jag kommer på mig själv att i vissa sammanhang ursäkta mig för att J har så mycket rosa kläder.
– Alltså det mesta hon har på sig har hon fått av andra, vi köper inte själva rosa kläder, kan det låta.
Samtidigt känner sig få föräldrar till små killar besvärade för att deras små killar har könsstereotypiska kläder. Eller har jag fel?
Linus

Fölisön

1.5.2011 8:54
Linus stack till Fölisön med J, ett fotogalleri hittar du här.

Jag tycker att det är lustigt att jag spenderar mera tid i naturen sedan jag flyttade till storstaden än när jag bodde på vischan. I och för sig kan det ju ha något med det där med utevistelser är något jag inte alls sysslade med som tonåring, men jag tycker ändå det är roligt att alla möjligheter finns här i vår stad.
Linus
Linus
Linus


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in