Annat perspektiv

27.9.2011 13:06
Den där familjen som inte bor så långt borta kommer ju faktiskt på besök ibland. Tack och lov.
Juni
Juni
Juni
Linus
Linus

Monika om orden

26.9.2011 16:09
Har ni läst förnyade Kyrkpressen? Det är mycket stimulerande med nya rutiner på jobbet och layoutförändringen är något vi alla väntat på.

Ni ska förstås läsa hela tidningen, men för all del inte missa intervjun med författaren Monika Fagerholm i nummer 37.

"Hon tror på att vara sträng mot sig själv och inte tro att man varit med om något bara för att man kan sätta ord på det.

– Det har jag lärt mig av min man som inte är det minsta intellektuell. Att alltid ha ord är ett effektivt sätt att skydda sig själv. Man kanske behöver vara skyddslös för att riktigt få vara med, också i sitt eget liv."

Det tror jag är en hälsosam lärdom, kanske särskilt i bloggvärlden.

Rättelse

26.9.2011 16:03
Förlåt mig, åtta år ska det vara. Som jag bott i Helsingfors alltså.

Och hur har de varit?

Jag tycker att det blivit trevligare med tiden. Rikligt med arbetsmöjligheter på studieorten är en av stadens främsta fördelar. För att inte tala om alla andra möjligheter.

Hemmamammatillvaron var (lite överraskande) oslagbar i en stad som Helsingfors. Här finns program varje dag. Smörgåsbjudning på Luckan, familjecafé på Folkhälsan, familjecentret i Sörnäs nästan varje dag, församlingarnas otaliga musikklubbar. Gratis. Dessutom finns de många aktiviteterna man kan betala för, som t.ex. babysim. Du behöver ingen bil, hoppar bara med vagnen på bussen, spårvagnen eller tåget och åker gratis. Ungen sover om det är det den behöver göra, inget av och an mellan bilstolar och aktiviteter.

Tillvaron som förvärsarbetande småbarnsförälder känns inte lika självklar. Inte alls omöjlig heller. Det är ingen självklarhet att arbetsresan är fem minuter till fots även om du bor i en småstad i Österbotten. Men det är mera sannolikt - och skulle nog vara fördelaktigt.

Här bor många av mina vänner. Men långt ifrån alla. Här bor inte heller mina föräldrar, men å andra sidan nog den familj jag gift mig in i.

Jag skulle få mera för pengarna den dagen jag köper en bostad. Men mitt jobb, det jobb jag ju tycker att är rätt så oslagbart, finns bara här.

Här finns mitt liv. Att tillägga ett "just nu" känns inte riktigt ärligt, men å andra sidan är det lika oärligt att säga att jag utan betänkligheter vill bo här i sjuttio år framöver. En anonym ålderdom i en förortstvåa finns inte på min önskelista över önskvärda framtidsscenarier.

Men jag trivs. Ja det gör jag. Jag skulle gärna kunna säga att jag älskar Helsingfors. Men jag vore inte säker på sanningshalten i mitt påstående i så fall. Men jag tror att jag kan säga att jag älskar mitt liv här - trots allt.

Mina hoods

23.9.2011 14:21
Tänk att jag bott i Helsingfors i sju år. De första fyra åren spenderade jag så gott som varje dag i universitetskvarteren i centrum. 

Förresten

20.9.2011 6:34
Förresten, vi kan ta oss fram så här nu för tiden. Kanske inte att rekommendera i kombination med de tajtaste av tidtabeller, men dock.
Linus

Jobbmåndag

19.9.2011 16:05
Regnig måndag på jobb. Keikka i södra Helsingfors och lunch på stan.
Christa Mickelsson
Tian tar mig rätt.
Christa Mickelsson
Sopplunch för 3,50 på Rödbergens i särklass minst trendiga hak.
Christa Mickelsson
Fina burkar har de i alla fall.

Vissa dagar är bättre än andra dagar

17.9.2011 20:04
Det är inte så överdrivet ofta det händer, men vissa dagar är helt enkelt bara sköna och bra.
Christa
Sångstund vid avdammat piano.
Christa
En bok som var värd min tid.
Christa
Första fredagskorsordet på en lång lång tid.
Christa
Lite skörd.
Christa
Simdräkter på tork
Christa
Glada föräldrar
Christa
och nöjda barn.
Christa
Matlagning i lugn och ro.
Christa
Och lite levande ljus.

Ett födelsedagsbarn

17.9.2011 7:49

Linus
Linus
Linus
Linus

Mig lurar ni inte

8.9.2011 13:02
Hör du till dem som gått ner i arbetstid för att ha mer tid för familjen eller något annat du njuter av? Trenden att prioritera fritid framför arbete och pengar kallas down-shifting och omfattas av fler och fler.


Men vi som värderar ledighet får en smäll på fingrarna varje gång moguler som Jari Sarasvuo och Nalle Wahlroos kommer med uttalanden som ”Själviskt hoppa av ekorrhjulet” och ”Beskatta finländarnas fritid”. Argumentet är att mer fritid betyder mindre skatteintäkter för staten.

 


Att jobba och förtjäna mindre och i stället lappa kläder, baka eget bröd och införa köpstopp (det sista jordklotet behöver är mer grejer) är förstås heller inget beundransvärt enligt herrarna. Minskad konsumtion är i längden bara egoistiskt. Någon blir av med jobbet när vi andra inte längre vill ha hennes tjänster och konsumtionen måste öka för att skatteintäkterna ska göra det.

 


Sväljer vi det här? Ur nationalekonomisk synvinkel kanske vi bör göra det, åtminstone i kortsiktigt perspektiv. Men frågan vi kan ställa oss är på vilket sätt ökad fritid för fler människor på sikt kan leda till minskade utgifter för staten.

 


I stället för att jobba oss sjuka kunde kanske vi som har jobb dela med oss av våra arbetstimmar till en arbetslös. Billigast för staten är det förstås om vi är så slutkörda när vi går i pension att ingen hinner bli gammal, men eventuellt skulle vi orka jobba lite också efter 65 om vi hunnit med annat än jobb under våra mest aktiva år.

 


Skulle vi må bättre av att ha tid för varandra och är det möjligt att det på sikt skulle spegla av sig på ekonomin? Kan vi ta ansvar för varandras sociala trygghet på andra sätt än genom feta lönekvitton?

Kalla mig utopist, men jag tror att det går.

Kolumnen ingår i dagens Kyrkpressen.

Flaminkku

7.9.2011 13:41
Åh, vad jag är glad att J kan få göra sånt här en helt vanlig tisdag, trots att hon börjat dagis.

Hon går förresten tre dagar i veckan. Jag jobbar 80 procent och Linus som har eget företag jobbar in den förlorade arbetstiden vid andra tillfällen, oftast efter att både jag och J lagt oss.
Linus

Tömning

7.9.2011 12:07

Här på redaktionen droppar det in recensionsböcker titt som tätt. I dag tröttnade jag på högarna som samlats under de senaste åren och satte igång med hylltömning.



Mängden av böcker slår mig. Vad är det som driver folk att skriva? Några vill dokumentera sin bygdehistoria, andra skriver filosofiskt, några samhällskritiskt.  Självbiograferna samsas om minskande hyllutrymme med den stora mängden fiktion, för att inte glömma den stora mängden andlig litteratur (det här är ju ändå Kyrkpressen).



Oj vad många vi är som bara vill finnas, berätta, informera, höras, bekräftas och uppskattas. Vad annat skulle vi göra? Men det är bra att det skrivs. För hur ska man veta vad som är riktigt bra om ingen också skriver det som är lite dåligt? Och så förskräckligt lite det blev gjort här i världen om bara de som är allra bäst på något gjorde det.

Men det är med lite sorg i hjärtat jag konstaterar att jag inte kommer att hinna läsa varken Zacharias Topelius Ljungblommor eller Stina Kackurs Samtal som inte upphört.  Inte ens 120 år av hantverksutbildning i Borgå hinner jag med.




Ljuvliga höst

7.9.2011 9:31
Jag är född på våren men min favoritårstid är hösten! Jag väntar på löven och de första kalla morgnarna, halsdukarna och frosten.

Den vemodigaste tiden är ju sensommaren, men vi börjar vara förbi det värsta.
Linus
Ännu sommar här.

Mitä tänään syötäisiin?

6.9.2011 18:03

Alla som följer med tidningar, bloggar och internet har märkt att nedvetenheten om vad det riktigt är vi äter har vuxit sig allt större.

I går hade min Marthaförening och vår inbjudna gäst talade om mat, bra mat och mindre bra mat. Jag skriver under flera grundprinciper som mera naturliga fetter, minska på vitt mjöl och socker alltid då det går och välj ekologiskt i mån av möjlighet (den sista punkten är jag usel på själv). 

En sak jag förvånades över var hur insatta så många är i de olika kostrekommendationerna! Och hur noggrant många följer sina diverse dieter - ofta för hela familjen.

Om de här frågorna verkligen är något man brinner för är det kanske ingen uppoffring att springa mellan butikshyllorna för att hitta den rätta speltpåsen och laga den där ekologiska blomkålsröran en stressig måndag. Men för mig som bara tycker att matlagning och hushållning är ganska roligt finns det en gräns.

Det handlar också om jämställdhet, åtminstone om det är främst den ena i ett förhållande som hälsoivrar. Inte för att allt ska vara så otroligt rättvist, men för att jag inte har lust att jämt vara den som funderar på veckomenyer och inhandlingslistor. Av min partner kan jag inte kräva LCHF-pass och eko-certifikat, även om jag gärna hade en personlig kock med dylikt på handen.

Eftersom att Linus största last (enligt honom själv) är gröna äpplen fungerar matlagningen och inköpen rätt bra hos oss ändå.

Men hur gör ni som inte delar matprinciper? Eller blir det ofta automatiskt så att vi gärna äter som vår partner?

Hoppa, skutta, spring!

5.9.2011 5:28
En uppfattning som jag och Linus delar vad gäller barn och fostran är att levnadsglada barn ska tillåtas göra saker. Farligt är ett ord som vi försöker använda bara om vassa knivar och branta stup.

Olyckor händer, men de riktigt ödesdigra skyddar man sig knappast från med hjälp av en överbeskyddande attityd.  Barn som springer och halkar på en hal klippa lär sig hur hala klippor fungerar, hoppar du från en hög plats och stöter dig tar du det försiktigare nästa gång.

Mera om ämnet här.

Andersböle

5.9.2011 5:03
Fördom: Där i södra Finland finns bara betong och asfalt och olyckliga ungdomar.
Linus
Linus
Linus
Linus

Måste älska huuto.net

3.9.2011 15:45
Som ett exempel på vad jag skrev tidigare om att andrahandsvärdet är bra på babygrejer: Jag sålde just den här för samma summa jag köpt den för, för nästan tre år sedan.

Säljer den, för det kom ett nytt babyskydd med Brio Go:n på köpet. Det kan man alltså klicka på vagnen, en liten finess som inte är nödvändig men nog behändig ibland. 

Bärsjal eller Manduca?

3.9.2011 7:41
December närmar sig sakta men säkert och jag börjar fundera lite på framtida transporter med två små.

Vi har alltså en gammal men fungerande Emmaljunga dubbelvagn - till den skulle det säkert vara bra med en mjuk bärlift.

Å andra sidan skulle jag gärna skuffa på bara enkelvagnen - men då behövs säkert en bärsjal av något slag. Bärsjal eller Manduca, vad säger ni?

Så har jag ju nog tänkt att J ska klara sig med ståbräde åtminstone när snön smälter. Det får bli en till Brio Go:n (ja det blev den och jag är supernöjd hittills) och då passar bara vagnens egen modell.

Men är det någon som har en bärlift (kantokassi), bärsjal eller Mancua som ni inte behöver? Hör av er, jag köper!

En annan del av mig blir irriterad på allt som ska införskaffas. Kanske man bara borde vänta och se vad man verkligen behöver sen när det är dags? Å andra sidan kan man alltid ge bort/sälja babysaker vidare utan någon egentlig belastning för ekonomin.

Diarré

2.9.2011 15:59
Jag har haft ledig fredag, Juni har sovit dagssömn och jag har gått igenom sommarens bilder!
Jag laddar upp en liten del av dem, det är nog mer än de flesta orkar med på en gång i varje fall.
Och fotografen ja, det är ju såklart Linus om han nu inte råkar vara med på bilden då det antagligen är jag som tagit den.

Bättre sent än senare

2.9.2011 15:56

Teve

2.9.2011 10:01
Är det sant att vi från och med nu får se på friidrott med svt:s kommentatorer? Hurra för svt world!
Visst kunde vi ju betala en liten slant och få hela det svenska kanalpaketet, men risken är ju då att det blir en hel massa zappande och onödigt tittande.

Finskt teve tittar jag sorgligt nog nästan aldrig på, det är kanske en svit av uppväxten på finska västkusten.

Om vår tids religion

1.9.2011 14:41
Ann Heberlein skriver så här. Håller ni med?
Med kollegerna (som är lite äldre än mig) kring kaffebordet brukar vi ibland sitta och drömma om svunna tider då ingen tyckte bry sig särskilt mycket om hur det såg ut hemma.
Å andra sidan gillar jag ju inredning. Jag ser inget fel i att vilja omge sig själv med sånt som är vackert. Men jag har övergått allt mer från att köpa nytt och försöker återanvända gammalt i stället. Ofta blir det ju mycket bättre. Och designprylar i inredningen har jag personligen inget intresse av, den finaste designgrejen vi har hemma är en mjölkfärgad Mariskål.

Heminredning tjänar som den postmoderna människans religion. Skapandet av ett gott liv har reducerats till design. Som om den perfekta ytan med automatik ger ett inre lugn, harmoni, lycka och mening. Ikea, Miljögården eller Sven­skt Tenn allt efter ekonomisk potential besöks under veckosluten. Med febrig blick och ryckiga rörelser söks den perfekta prylen som förväntas förgylla hemmet och livet. Väl hem­ma med bytet omsorgsfullt placerat drabbar känslan av tomhet. En ny soffa eller ljusstake förmår inte skänka lycka. Så vidtar en ny jakt, nya drömmar dröms om tapeter och kakel och vi fastnar i ett ekorrhjul av begär som aldrig ger den tillfredställelse vi önskar eftersom vi letar efter fel saker. Mening. Den finns varken på Ikea eller i Residence.


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in