Kuin kaksi marjaa?

31.8.2012 10:44
Linus
A 8 mån
Linus
J 8 mån

Shortsväder

31.8.2012 10:41
Jag vet inte hur ni har det, men här i våra trakter tar sommaren aldrig slut. Det är som i en omvänd Kentlåt.
Linus
Linus

Två år

31.8.2012 8:24
För ganska exakt två år sedan hade vi en ettåring som såg ut såhär. Härliga hon!

Välkommen

30.8.2012 6:27
Att se henne växa upp gör att bilden av min egen uppväxt också förändras, inte så mycket på grund av kvaliteten som av kvantiteten, själva den tid man tillbringar med sina barn, som är ofantlig. Så många timmar, så många dagar, så oändligt många situationer som uppstår och genomlevs. Jag minns bara en handfull händelser från min egen barndom som jag en gång uppfattade som betydelsefulla vändpunkter, men som jag nu inser badar i ett hav av andra händelser, vilket totalt utplånar deras betydelse, för hur kan jag veta att just de händelser som har fastnat i mig var de avgörande och inte alla de andra, som jag ju inte vet något om.
Karl Ove Knausgård
Knausgård är Knausgård, men jag håller inte med om att havet av händelser utplånar de betydelsen av de händelser i barndomen vi kommer ihåg. För det är väl så att vi bara kommer ihåg de stunder som var riktigt glädjefyllda eller å andra sidan riktigt skamfylla, och på något sätt formar dessa händelser oss.
Jag kommer ihåg när jag på min 3-årsdag (tror jag att det var) fick en cykel. Jag cyklade med den i vardagsrummet, människor omkring mig var glada, det vilade en atmosfär av beundran och kärlek i rummet.
Och så kommer jag ihåg när jag någon gång som 5- eller 6-åring, ja under skolåldern måste det ha varit (eller var jag äldre?), följde med mina föräldrar till en bjudning, mottogs av värdinnan med ett "välkommen", varpå jag inte visste hur jag skulle svara på en sådan artighetsfras och bemötte efter en stunds betänksamhet vänligheten med ett osäkert "välkommen". Alla skrattade och kommenterade något om barns lustigheter men någon liten del av min själ gick sönder just där och då och har aldrig blivit hel igen.

Grönsaksbiff och kärlek

28.8.2012 17:41
Skamsköljning är visst ett begrepp som Schulman och gänget introducerat och det innebär att man, när man tänker på en händelse, kan känna oerhörda skamkänslor över något man sagt eller gjort i den stunden.
Mina skamsköljningar har avtagit med åren. Men ibland tar jag mig för pannan, spärrar upp ögonen och mumlar något otrevligt för mig själv när jag tänker på vissa händelser. Som till exempel att vi lät servera grönsaksbiffar åt alla vegetarianer på vår bröllopsfest.
I nästan alla andra bemärkelser tycker jag i efterhand att det var befriande att planera bröllopsfest som 20-åring (jag hann fylla 21 innan vi gifte oss) och suttit av bara några få bröllopsfester som gäst. Vad visste väl jag om förrättsbuffér med gravad sik, champagne i kristallglas och levande musik på stora dansgolv?
Det var inte så noga. Sömmerskan hade glömt bort en del detaljer till min klänning, men jag märkte ingenting. Vi stötte på en märklig konstnär som erbjöd sig tillverka ett hjärta som skulle hänga på väggen ovanför vårt bord - det blev ohyggligt fult men vi använde det ändå. Maten serverades på slitet porslin, brudtärnornas klänningar var tantiga och björkkvistarna utanför festlokalen var knappt utslagna i vårkvällen.
Vegetarianerna fick äta grönsaksbiff men vi var lyckligast i världen.

Tre sorts folk

28.8.2012 10:52
Jag läste en rolig grej här.
Folk i mina hemtrakter kan delas upp i tre olika kategorier. Passli, lycka och undeli. Är man passli är man trevlig. Är man lycka är man en kul typ. Är man undeli är man underlig.
Dylika små dialektfinurligheter kan göra mig genuint glad en lång stund.

Ny frippa

27.8.2012 6:55
Ett löfte om en glass och jag tilläts ta fyra klipptag i lilla damens kalufs. Med riktiga frisörssaxar (som Linus införskaffat på Ebay) är ett sådant tilltag faktiskt möjligt och resultatet blev ganska bra.
Lite sorgligt är det förstås att hon ju så gärna hade velat ha långt hår som Izzie på gamla dagiset ...

Tio dagar

27.8.2012 6:50
Tio dagar skiljer dessa två åt i ålder. Fina grabbar!

Något vitt

27.8.2012 6:47
Han har fått sin första tand. Mitt hjärta smälter!

En sak

20.8.2012 10:07
Det finns många tips man kan ge familjer under det där första babyåret. Men ett av dem är viktigast och det är det enda jag tänker ge: Var snälla med varandra. Lyckas man med det så fixar man det andra också.

Alla får plus

16.8.2012 20:53
Indiansommaren: ++++
Trevligt sällskap under veckan som gått: ++++
Att snart får göra ett sexveckorsinhopp på jobbet: ++++
Dagens ihopskruvande av utdragbara roskislådor: +
Att Abbe gått upp i vikt och bara ligger på -1-kurvan: +++
Att Junis brännskada verkar läka bra: +++
Nystart i nytt hem i ny miljö: +++++

En riktig skada

9.8.2012 7:24
Så hände det sig att vi fick tillfälle att testa barnjouren i vår nya hemstad. En tallrik het fisksoppa, en klättrande treåring, lite skärvor och vi var på Jorv.
I huvudsak första gradens brännskador på ett ganska stort område vid nyckelbenet, men andra gradens brännskador på ett ungefär 1 cm2 stort område.
Treåringen hölls vid gott mod och värkmedicinerna gör sitt.
Mängder av brännskadesalva, en minst sagt maffig omplåstring, och en försäkran om att det kommer att läka snyggt.
Sedan åkte vi hem för att äta, ja vad annat, fisksoppa.

Skador och sånt

6.8.2012 10:42
Jag har alltid tyckt att hjälm på krypande småbarn är höjden av stollighet men jag har ett krypande och klättrande barn som verkligen skulle behöva en.
Klonk, klonk, klonk.
Å andra sidan har det redan blivit lite färre mellan klonken. Han lär sig snabbt.

Stånk och stön

5.8.2012 21:35
En av de bästa sakerna med att vara på stugan är att man är två, jämt.
Vi kom nyss hem, Linus åkte iväg på innebandy och jag hade glömt hur arbetssamt det är att genomföra nattningsproceduren ensam. Dessutom var spädbarnet alldeles vimsigt av allt det nya. Vilket äventyr att vara i en lägenhet man inte sett på två veckor och helt klart glömt.
Men skönt att vara hemma är det ändå. Underbart.

Inte var som helst

2.8.2012 7:53
Även om mina drömmars skärgård för alltid kommer att finnas i norra Österbotten så finns det något alldeles speciellt med den här platsen i Snappertuna också.
Linus farmor Majken växte upp som fosterbarn här på holmen intill. Rodde fem kilometer till skolan (sov i skolan om vintrarna har jag förstått). Här står de gamla röda trähusen kvar och påminner om det som varit.
På vår lilla äng står sönderrostade plogar och harvar här och där. För några tiotals år sedan bodde Nestor och Tora ännu på granntomten, odlade jord, födde upp djur och fiskade.
Linus
Brändholmen
Linus

Gulligheters gullighet

2.8.2012 7:47
Christa
Christa


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in