Paradiset på jorden, del II

27.9.2013 13:34
Jag satte mig på ett tåg och kom till Jakobstad.

Paradiset på jorden

24.9.2013 15:03
Om ni någon gång undrat över var paradiset på jorden ligger, så kan jag meddela att det är i Sörnäs. Åtminstone om man får tro den här skyltningen.

Lådan

22.9.2013 21:24
Jag minns en tid då "lådan" inte betydde moderskapsförpackning utan en slags postlåda ute i Andra sjöskogen där ett fuktigt häfte med rutor låg. I häftet skulle man anteckna vilken dag det var, vad man hette och hur mycket man i kilometer hade motionerat för att ta sig till lådan (och plussa på hur många kilometer man uppskattade att man hade hem).
Där i häftet i skogen låg sedan ens kilometrar.
Nykarlebybor, kommer ni ihåg lådan? Eller finns den rent av ännu?

Ur arkivet

21.9.2013 11:37
En gång för länge sen var vi i Rom.
Vi strövade omkring en del. Men mest kommer jag ihåg hur vi satt på spanska trappan och åt glass.
Det var fina tider. 2006.

Meteorgatan 4

16.9.2013 16:59
Jag kallar den här bildserien "Juni fotar sina vänner i dagisparken".
Är det inte lustigt vad de kan, ungarna? Bara man ger dem chansen. Creds till Linus för det!
Juni
Juni
Juni
Juni
Juni

Om det där bidraget

16.9.2013 14:49
Jag skrev förresten om (och förkortade!) mitt blogginlägg om hemvårdsstödet till en kolumn här. Tack att ni hjälpte mig fundera!
Men det som ni på riktigt ska läsa i förra veckans KP är Patrick Wingrens kolumn. Jag vet inte vad det är med hans texter men jag tycker att de alltid är lite extra.

En söndag i september

15.9.2013 8:34
Sånt vi gjorde för en vecka sen. Hoppade på en färja till Sveaborg, stötte på vänner, slumrade på picknickfiltar och åt kalla knackkorvar och karelska piroger när picknicken tagit slut.

Sandviken

12.9.2013 11:05
Hade jag varit Peppe hade jag sagt "Dios mio, vad fint det är i Helsingfors i dag".

Hur går det då?

10.9.2013 17:16
Jo, jag jobbar alltså för andra veckan nu.
Första veckan var lillgrabben hemma fyra dagisdagar av fyra.
Annars går det bra. Det är roligt och jag trivs. Mina kolleger är härliga och uppgifterna trevliga för det mesta och jag får göra saker jag tycker om.

Så ja, det går bra så här långt.

269,34 euro

5.9.2013 13:45

Så här tänker jag om förslaget att förnya hemvårdsstödet:


- Att det inte är någon mänsklig rättighet att stanna hemma med sina barn tills de fyllt tre. Att Finlands stat varit generös och gjort det möjligt är en annan femma.


- Att ett barn i en familj där den ena föräldern enligt det föreslagna systemet är vårdledig så länge hon får (och den andra inte är vårdledig alls) är knappt två år då det börjar på dagis. I mina öron låter det inte huvudlöst.

- Att jag tror att statistiken åtminstone skulle snyggas till om vårdledigheten delas
upp på föräldrarna. (Den statistik som nu säger att 96 procent av vårdledigheten tas ut av mammor.) Jag välkomnar åtminstone ett försök.


- Att varje dag trippar tusentals finländska storasyskon iväg till dagisar medan deras bekväma
vårdlediga föräldrar (fullt kapabla till kaoshantering) tar hand om deras småsyskon.

- Att jag har varit en av dem. (Ja förutom dedär veckorna av akut förlossningsdepression då det enda jag gjorde riktigt väl var att banka huvudet i toalettgolvet i hopp om att ångesten skulle lindras något. Då var jag inte så kapabel.)


- Att invanda strukturer inte är onda i sig och kanske rent av passar de flesta, men är ett gissel för personer som hellre skulle ha andra möjligheter.


- Att pappor som är vårdlediga kan frigöra fler jobb för mammor som kanske inte skulle vilja vara vårdlediga. Åtminstone frigör de fler jobb än de pappor som aldrig någonsin lämnar sina arbetsplatser för barnaskötsel.


- Att det helt på riktigt är svårt att skilja barnets bästa och sina egna drömmar och behov. Att det nästan inte går att frigöra sig från sin egen livssituation så att man helt objektivt kan se på saken. Av egen erfarenhet vet jag att lust att vara hemma med barnen ibland är olust att jobba. Men också att lust att jobba ibland kör över det som är bäst för hela familjen. Att triumfen över att få vara barnets centrum ibland kan vara viktigare än de altruistiska strävandena. Och att brist på jobb, olust att ta tag i sin utbildning och ångest inför framtiden ibland gör att föräldrar är vårdlediga.


- Att det helt säkert finns många människor med ädlare motiv som står i närmare kontakt med sina sannaste önskemål än jag.


- Att jag är tacksam för att varje månad fått hemvårdsstödet OCH kunnat jobba deltid/göra frilansuppdrag medan mitt äldre barn går på dagis och min man tar hand om det yngre barnet. Men att vi sådär rent ekonomiskt hade klarat oss utan det där månatliga stödet. (Vi har båda medianlöner och lever utan större utsvävelser.)


- Att många av oss tenderar vilja försvara de val vi gjort, oberoende av om vi tycker att de var bara bra eller inte.


- Att ingenting gör mig så frånvarande som förälder som perioder då jag oavbrutet tar hand om barnen.


- Att jag inte är säker på att jag skulle skriva ett sånt här inlägg om min vårdledighetsperiod precis höll på att börja i stället för just tagit slut (trots att jag bara med nöd och näppe tagit ut fler hemvårdssstödsmånader än jag också hade haft rätt att göra om regeringens nya förslag går igenom).

- Att det finns lika många livssituationer som åsikter. Men att bestämmelserna måste vara de samma för alla.


- Att jag lyft hemvårdsstöd i 15 + 9 månader. Och att min egenföretagande man aldrig lyft hemvårdsstöd men nog i drygt tre års tid varit hemma med barn 1-2 dagar i veckan.


- Att jag inte skulle vilja återgå till heltidsjobb om min man inte hade ett jobb som möjliggör lite kortare dagisdagar för barnen (och tillsvidare dagislediga fredagar).

Vackra miljöer på arbetsplatsen

2.9.2013 16:24
Jag är med i den härliga kampanjen som Anne startat. Här är mitt bidrag i serien Vackra miljöer på arbetsplatsen. Passar ju utmärkt eftersom jag fått tillbaka mitt efterlängtade arbetsrum!
Blomskötsel var inte högst uppe på listan för den person som haft mitt arbetsrum.
Måste försvara mitt rum och min kollegas heder med att säga att utsikten är så trevlig att inte så många blommor behövs.

Lite snopet

2.9.2013 8:43
Jag hade satt fram allas kläder, packat alla väskor och ställt in väckarklockan på 7.15. Men inte kommer man iväg när febertermometern visar 37,9 för familjens yngsta. Min första jobbvecka inleder jag därmed med att vara hemma med sjukt barn. Lyckligtvis är vi två föräldrar i familjen och eftermiddag hade jag faktiskt tänkt spendera i Sandviken så som det var tänkt.


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in