Feedback

30.1.2014 21:04
Linus har feedbackat och säger att varit för lite bilder här på sistone.

Den frånvarande föräldern

29.1.2014 11:43
Jag är inte sen att problematisera vårt förhållande till smarttelefonen, och tycker bland annat om Byung-Chul Hans tanke (som jag hittade här) om att multitasking snarare är en form regression än något slags nyvunnen förmåga hos den senmoderna människan. (I vilt tillstånd är djuret tvunget att fördela sin uppmärksamhet på olika aktiviteter. Därför är det oförmöget att sjunka ner i kontemplation, både när det äter och kopulerar. Djuret kan inte kontemplera som närmaste motpart, eftersom det samtidigt måste bearbeta bakgrunden.)
MEN. Jag stör mig något enormt på när äldre personer i företrädesvis äldre generationer förfasar sig över föräldrar som använder sin smartphone i situationer då de till exempel borde leka med sina barn i parken eller LYSSNAR PÅ MUSIK I HÖRLURAR  i stället för att samtala med barnet under vagnpromenaden.
Vad vet dessa personer om hur många gånger sprungit upp på natten med barn som ska kissa, hur många gånger man läst Tomtebobarnen och hur många figurer man gjort i modellera, hur mycket man kramats och pussats och myst, hur många tiotals frågor man svarat på under dagens lopp för att under en liten stund, kanske under en halvtimmes tid, få ett litet fönster av egentid då barnen underhåller sig själva i parken?
Med det sagt, tänker jag mig trots allt ändå att smarttelefonen kanske gör mig till en lite mindre närvande förälder. Men det där gnällandet på föräldrar som inte varje nanosekund av sina barns liv ger dem sin fulla uppmärksamhet har jag lite svårt att förstå mig på.

Som det har diskuterats ...

23.1.2014 17:26
... barn på sociala medier den senaste veckan.
Jag har inget särskilt genomtänkt att tillföra debatten. Jag har valt något slags medelväg, och tänker att
a) det är för det mesta ju egentligen väldigt tråkigt med andras ungar. Själv använder jag ganska ofta mina som utfyllnad här när jag inte har något vettigt att säga.
b) jag går på känsla. Och blivit lite mer restriktiv med åren. Att jag tycker att vissa inlägg är integritetskränkande med tanke på barnen och att andra är det inte. Utan att kunna lägga fingret på vad det är som gör skillnaden. Kvantiteten? Intimiteten? Förtroendet där den ena inte förstår att det är förlorat?

(Jag deletade förresten i går ett inlägg jag skrev om min då en dagar gamla yttepyttelilla systerson. Med hänvisning till punkt b. Han är så ny, så liten, så underbar, så främmande för oss men så älskad. Vad ska han han här göra?)

Erkänna missbruket

23.1.2014 17:18
Ni får ursäkta mig för att jag snöat in på det här med hållbar utveckling vs konsumtionssamhället. Jag har kommit över boken "Att svära i kyrkan – tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet" och där skriver medieprofilen, språkhistorikern och programledaren Fredrik Lindström så här:
"En missbrukare måste börja med att erkänna sitt missbruk inför sig själv och andra. Hur lång tid kommer det att ta för oss att tillstå vårt beroende, att vi är underkastade tillväxten och marknadskrafterna lika mycket som exempelvis medeltidsmänniskan var underkastad Gud? För de flesta av oss är det nog en svindlande tanke att allt det man kämpar för i sitt liv – självförverkligande, frihet, självständighet och uppfyllda drömmmar – egentligen kanske inte är så mycket för ens egen skull. Utan minst lika mycket för att det genererar tillväxt."
Sedan vi flyttade in i vår lägenhet för ett och ett halvt år sedan har vi tänkt byta ut köket. Att vi inte gjort det ännu beror naturligtvis delvis på lättja, men till någon del också på att det känns så fullkomligt onödigt  – det gamla gör ju jobbet liksom. Och tänk – svindlande tanke – om man faktiskt (som min vän sa över telefon förra veckan) om man faktiskt får vara nöjd med det man har?

Frågan om verklighetens grundläggande natur

20.1.2014 21:01
Under några år i mitten av det förra decenniet traskade jag flera gånger i veckan upp för den höga backen på Fabiansgatan för att ta del av grundläggande undervisning i filosofi vid Helsingfors universitet. Det jag minns tydligast från de här åren är hur jag brukade gå förbi Siwan på hörnet och köpte mig en lunch bestående av en banan, en karelsk pirog, en fil ELLER en yoghurt (här var jag generös och varierade ibland) och en chokladstång av typen Japp vill jag minnas. Det gjorde jag för att jag nästan aldrig hade någon att äta med i matsalen och det var förstås lite sorgligt. Men det här inlägget skulle inte handla om mina ensamma studieår utan om den kärlek jag faktiskt utvecklade till filosofin (sa jag att jag fick högsta vitsord i en kurs i logik?). Jag är bara en bråkdel så intelligent och intellektuell som jag tycker det vore trevligt att vara, men lär mig lite mera hela tiden. Och beundrar människor som har förmågan att komma ihåg saker de läst! Och lyckas formulera sig någorlunda begripligt. (Som Anders Piltz om metafysiken: sökandet efter regelbundenhet och ordning bakom den ständigt föränderliga och flyktiga verkligheten, i akt och mening att behärska den.)
Om jag fick börja studera igen skulle jag antagligen läsa fler kurser i filosofi. Och då tänker jag nog inte på framtida yrkesmöjligheter utan rent och skärt intresse. Vad skulle du studera nu om du fick chansen och inte behövde tänka på vart de studierna skulle ta dig karriärsmässigt?

Frågan om verklighetens grundläggande natur

20.1.2014 21:01
Under några år i mitten av det förra decenniet traskade jag flera gånger i veckan upp för den höga backen på Fabiansgatan för att ta del av grundläggande undervisning i filosofi vid Helsingfors universitet. Det jag minns tydligast från de här åren är hur jag brukade gå förbi Siwan på hörnet och köpte mig en lunch bestående av en banan, en karelsk pirog, en fil ELLER en yoghurt (här var jag generös och varierade ibland) och en chokladstång av typen Japp vill jag minnas. Det gjorde jag för att jag nästan aldrig hade någon att äta med i matsalen och det var förstås lite sorgligt. Men det här inlägget skulle inte handla om mina ensamma studieår utan om den kärlek jag faktiskt utvecklade till filosofin (sa jag att jag fick högsta vitsord i en kurs i logik?). Jag är bara en bråkdel så intelligent och intellektuell som jag tycker det vore trevligt att vara, men lär mig lite mera hela tiden. Och beundrar människor som har förmågan att komma ihåg saker de läst! Och lyckas formulera sig någorlunda begripligt. (Som Anders Piltz om metafysiken: sökandet efter regelbundenhet och ordning bakom den ständigt föränderliga och flyktiga verkligheten, i akt och mening att behärska den.)
Om jag fick börja studera igen skulle jag antagligen läsa fler kurser i filosofi. Och då tänker jag nog inte på framtida yrkesmöjligheter utan rent och skärt intresse. Vad skulle du studera nu om du fick chansen och inte behövde tänka på vart de studierna skulle ta dig karriärsmässigt?

I inkorgen

17.1.2014 14:49

Utmanar mig själv

17.1.2014 13:36
Jag intervjuade författaren Katarina Bjärvall om konsumtionssamhället förra veckan och kom i den vevan kontakt med de två böckerna du ser nedan. Vilken sten jag levat under och inte noterat Jacksons bok (2009) vet jag inte, men den andra gavs ut i fjol. Jag ska kasta mig över de här två (läs= bläddra i dem lite förströdd innan jag somnar) så fort jag halvhjärtat läst ut Det globala imperiet av Alexander Bard och Jan Söderqvist.
Ordfront förlag
– Målet för ekonomin var att människor skulle må bra. Nu har ekonomin fått ett egenvärde: det är börsen som ska må bra. Det i sig är ett fattigdomsbevis, säger Bjärvall.

Tre par

16.1.2014 13:23
I glädjen över att ha sluppit blöjan vägrar lillgrabben stundvis ha på sig färre par kalsonger än tre samtidigt. Och det kan ju vara bra att gradera sig, förstås.

Kan någon låsa upp en nivå?

14.1.2014 15:28
Länge höll jag mig förmer än människor som spelar Candy Crush Saga. Jag tänkte kanske att jag förstått något om livet som de inte gjort.
Snabbt var fallet.

Herb bar

13.1.2014 14:55
För ungefär ett år sedan hängde vi vid örtbaren på Koh Lanta.
Jag har planer på att sammanställa en video med klipp från den sex veckor långa resan. Men när ska jag göra det? På bussen? Mellan klädtvättningen och tandborstningen? När barnen somnat klockan nio?

En lördagkväll som denna

11.1.2014 22:23
Jag är ju inte mera svårsmickrad än att era fina svar på mitt förra inlägg gav mig lite uppdaterarglädje.
Januari och februari har ofta i mitt liv känts som de onödigaste och tyngsta månaderna på året. Ni vet den där Alfons Åberg-känslan. Julen är slut och allt blev lite grått. Det har varit minusgrader i ungefär 4 timmar och redan kliar och sticks min vintertorra hud 200 procent mer än i morse.
Men hörni, det händer roliga saker också. Om bara någon vecka anländer en ny människa till den här världen. Mitt första syskonbarn. Jag är tacksam och glad och har storslagna planer för hur mitt nya liv som moster ska se ut.
Någon långresa blir det inte i år, men en sportlovsresa har vi ändå tänkt klämma in. 14 februari slänger vi ner sandalerna i resväskan.
Och att vintern omöjligvis kan bli lika lång som den förra är ju också det orsak nog att glädja sig en lördagkväll som denna.

Att komma på en enda orsak

9.1.2014 18:50
Inspirerad av Karin, som inte kunde komma på en enda orsak att skriva att hon målat sin byrå gul, och slutade blogga har jag funderat på min bloggs vara eller inte.
För mig själv har jag försökt komma på orsaker att sluta och orsaker att fortsätta.
Sluta:
- Jag skriver så sällan om det jag vill och det som egentligen känns viktigt för mig.
- Det känns tråkigt att eventuellt vara en orsak till någons onödiga slösurfande. Jag blir helt enkelt matt av de mängder av för mig meningslösa utläggningar som finns på nätet.
- Tiden framför datorn håller mig från andra saker jag också vill i livet.
Fortsätta:
- Jag har för mig att mina nära och kära gärna läser mina texter.
- Linus säger att han förstår mera av det som rör sig i mitt huvud då han läser min blogg (vilket är lite skrämmande eftersom jag skriver ner en så försvinnande liten del av det). Men om den här bloggen gör mig ens lite mer kommunicerande så är det ju en god sak.
- Jag uppskattar (det kvinnliga) nätverkstänket som finns i bloggvärlden
- Jag tänker mig att det är gott att samtala, vädra tankar, dela med sig av erfarenheter. Att det rent av är så vi förändrar världen. Om det nu är det vi vill göra.
Vi får se. Eftersom jag ju kom på till och med mer än en orsak får det rulla på här en tid till.
Ännu några frågor: ni som har lösenordsskyddade bloggar, hur tänker ni?
Och ni som slutat, hur tänkte ni?
Christa
Bilden har inget med inlägget att göra. Men ja - lillgrabben har gipsad fot.

En ny medlem i familjen

6.1.2014 20:31
Sa jag förresten att "Juni" fått en ny kamera?

En jul som kom och gick

2.1.2014 13:47
Om jullovet kan jag säga följande. Det var skönt. Nu har arbetsvåren börjat och på något vis känns det som att det alldeles strax är sportlov.


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in