En natt i stan

24.5.2015 22:57

Tack vare lite fixande och trixande och snälla barnvakter (Tack Tom och Ilona!) lyckades vi komma iväg på en minisemester hemma i vår egen stad, tioårsjubileet till ära.

Att vara hemma utan barnen är egentligen ännu lyxigare än att vara borta utan dem (när är man annars hemma ensam – aldrig), men för att markera att vi faktiskt firar lite grann nu valde vi en hotellnatt på stan.

Minimalt med resande, maximalt utnyttjande av tid.

Mitt i firandet längtade jag i smyg hem till vår lägenhet lite grann, men det sa jag inte åt någon så då räknas det inte.

Creds till Linus för fotona. Tack älskling!

Gifta i tio år

24.5.2015 22:29

Om jag ska vara ärlig det rätt mycket intorkade gröttallrikar hemma hos oss just nu.

Det är svårt att leva ihop. Inte nog med att man ska orka med sig själv, man ska orka med en annan människa också (säger en som har ett större behov av egentid än livssituationen tillåter).

Men vi grälar mindre nu än för tio år sedan, åtminstone till riktiga gräl sett.

I åsiktsfrågor står vi längre i från varandra nu än för tio år sedan, men i kärlek och ömhet närmare.

Allra gladast är jag kanske att vi skrattar tillsammans. Att jag får säga att han är min bästa vän.

Nu blommar tomaten

22.5.2015 16:05

Jag berättade tidigare att jag inrättat plantskola på arbetsplatsen. Nu får den här tomatplantan (med blommor!) och alla mina andra växter klara sig ensamma i en vecka. För jag har en veckas semester!

"Egentid"

22.5.2015 16:02

Jag vet inte hur det är med er, men våra barn är omöjlig att få i säng om kvällarna. Tur för dem att de är söta när de "lägger sig".

Bästa komplimangen

22.5.2015 15:56

Finns det något svenskt ord för "lenkkisauna"? När man går i herr- eller dambastu i det våningshus man bor i, alltså? Jag gjorde det i tisdags och stötte på en relativt ny invånare, en kvinna från utlandet lite över 40 år. Av henne fick jag på bruten finska höra uppmuntrande ord om mina bröst. Kulturkrocken.

Annars är den bästa komplimangen (utseendemässigt) jag kan få att Juni liknar mig.

Det bästa med att ha barn

20.5.2015 15:47

Jag hittade den här bilden på Linus minneskort, den togs en fredageftermiddag fyratiden när han och barnen mötte mig utanför mitt jobb.

En av de bästa sakerna med att ha barn är att återförenas med dem.

Linus

Det är så lätt att älska treåringar

18.5.2015 22:00

Jag skrev visst en rosenskimrande text om min ljuvliga treåring häromsistens. Fast nu är det ju så att han visst är svårhanterlig också, allt som oftast.

Men nog är det ju ändå lätt att älska treåringar.

På tal om att famo och fafa ska komma till dagiset i morgon: "Mamma kommer du ihåg när julpukken kom till dagiset, då blev jag lite rädd. Men julpukkar är bara pappor. Som att lampor typ sku vara julpukkar."

Linus

Helgen i siffor

17.5.2015 19:01

Antal båtresor: 2
Antal memoryomgångar: 1
Antal potatisar satta i jorden: 45
Antal gånger barnen behövde hjälp med något: 193
Antal sovda timmar natten mellan fredag och lördag: 10
Antal bratwurstar ätna: 12
Antal plättar stekta: 9
Antal värmegrader då vi steg upp på lördag: 3
Antal hjortar på ängen: 4

Christa

Soppa, grön

17.5.2015 18:56

Ni vet den där tiden på året då man bara längtar ut i naturen för att ta del av alla de underbara primörer den har att erbjuda? Nej?

Jag fick ont i fingrarna och soppan blev alldeles för salt, men lite fint var det ändå med nässelsoppa.

Och bäst av allt – vi har ännu 3 liter nässelprimörer i frysen på stugan. Hela familjen jublar.

Christa
Christa

Lyxen en vardagsmorgon

14.5.2015 20:47

Någon annan som undrar varför man ska på jobb i morgon, på en söndag (i teorin en fredag men vad spelar det för roll när allt annat skriker söndag)?

Nåja, fredagar går det ändå inte riktigt att ogilla, och det finaste med våra fredagar är att barnen har hemmadag, vilket betyder att jag varken för eller hämtar på dagis. En fröjd som får ett slut då Juni börjar förskolan till hösten.

Flera gånger i veckan (ungefär varje morgon) tänker jag på hur otroligt LYXIGT det kommer att vara när man bara har sig själv att få iväg om morgnarna.

Det händer också att jag tänker på hur tomt och eländigt och meningslöst det kommer att kännas, men inte lika ofta som jag tänker på lyxen.

Varje natt är en bra natt

12.5.2015 14:50

Jag plockade upp en veckotidning med en intervju med den finska regissören Kaija Juurikkala. Hon berättade hur hon gjort en egen version av det japanska ordspråket ”varje dag är en bra dag”. Juurikkala, som lider av sömnlöshet, har beslutat att varje natt numera också är en bra natt. Det har inte alltid varit så – länge plågades hon av nattens vakna timmar. Men så beslöt hon sig för att ändra på sin egen inställning och upptäckte det gränsland som finns mellan sömn och vakenhet. Där vistas hon, flyter omkring (från finskans ”kellua”) och säger att den världen är mycket vackrare än man först tror. Hon säger att hon inte längre vakar om nätterna, hon flyter.

Att säga att varje natt är en bra natt kan kännas som en grov förolämpning mot alla som någonsin lidit av sömnproblem. Jag är en av dem. Men efter det som känns som en oändlig räcka sömnlösa nätter, en del mer ångest- och panikfyllda än andra, hittar ockå jag numera lättare ett lugn om nätterna. Oftast sover jag, ibland gör jag det inte. Och det är inte så farligt.

Juurikkala är inte motbjudande hurtig. Har en natt varit särdeles dålig accepterar hon att den därpåföljande dagen inte heller är något att jubla över. Men en osoven natt med vänliga tankar och en kropp som fått vila ger förutsättningar för en dag som ändå kan vara helt okej.

Sömn kan man aldrig prestera, den är en av de allra vackraste gåvorna. Är du välsignad med den gåvan – gläd dig och var tacksam.

Texten publicerades i KP förra veckan.

När man skriver i ett InCopy-dokument (som jag gör jag när jobbskriver) är utrymmet slut när det är slut. På ett sätt som det aldrig är på en blogg.

Så därför måste jag komplettera men följande:

- Andningsövningar har hjälpt mig mycket. Orsaken att jag inte kan sova är ofta att jag gått upp i varv och andas ytligt.

- Att jobba med ångesttankar och tala med psykolog och sömnterapeut har hjälpt mig mycket och numera är jag aldrig mera övertygad om att jag inte kan sova, som jag var under den värsta perioden.

- Motion har hjälpt mig mycket. Muskelträning i synnerhet.

- Det är okej med sömnmedicin om de hjälper! Men aldrig som enda åtgärd. Jag håller min konsumtion på en mycket modest nivå och är jätteglad att jag hittat (ett bland många) hjälpmedel som fungerar. Men jag har också använt lugnande tabletter för sömnen mer regelbundet under vissa perioder då problemen besvärat mig som mest.

- Nåt mer på det?

För det är mycket Gud, som stör

11.5.2015 16:37

Här kommer ett utdrag ur min recensionen på boken Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig av Ann Heberlein. Texten i sin helhet hittar ni här.

Ann Heberlein kan sin teologi, men låtsas inte om det och låter den personliga upplevelsen prägla texten. Jag dras in i den, låter mig fascineras av det ohöljda. Jag ser vad hon skriver men förstår inte – kanske för att mitt problem med Gud är det motsatta: om jag bara kunde vara övertygad om att han finns är det för mig en fullständig självklarhet att han älskar mig högt.

I ljuset av Heberleins bok förefaller det uppenbart att vår gudsbild präglas av våra innersta erfarenheter av kärlek, att hela grundtonen i Ann Heberleins liv är att hon upplever att hon inte är älskad, att Gud inte kan bry sig om henne på riktigt, att hon inte kan skjuta hans hånfulla blick ifrån sig.

I den andra delen av boken låter Heberlein Gud svara på anklagelserna. Här är tonen en annan. Gud får en röst, präglad av det hon fortsättningsvis älskar hos honom. En godtycklig röst, kommer några att tycka. Vacker, säger jag.

Denna Gud är trött, lite sorgsen, sliten men full av kärlek. ”Så länge ni tror på mig finns jag kvar. Om det så bara är en människa som tror, så finns jag.”

Att inta en pose

11.5.2015 16:33

Hon är bra på många saker, en av dem är att inta en pose. Jag, däremot, har inte lärt mig ännu.

Och förresten. Det är en skön upptäckt. Att man kan gå omkring på Helsingfors gator. Utan barnvagn, utan hjärtat i halsgropen och till och med utan gnäll ibland.

Linus

Selfie med Nikkor 70-200mm

7.5.2015 19:16

Inte var det ju sådär jättefult i Nådendal, om vi säger så.

Selfie med Nikkor 70-200 är ju också en konst.

Men ändå vacker

6.5.2015 20:26

Förra helgen hade vi glädjen att hälsa på i ett nyinflyttat hem. Hos en rätt ny familj. En rätt ny nyfamilj.

Huset var byggt i flera etapper, utvidgat, hade flera olika nivåer. Det var så långt från vår 80-talslägenhet man kan komma. Det hade en personlighet. Det var inte så traditionellt, inte så rätvinkligt perfekt. Men det var unikt. Och det var vackert.

Huset påminde lite om familjen som bodde i det. Också den familjen var utvidgad, påbyggd, så som nyfamiljer ju är. Något borttaget, något ditsatt. Inte så enkel, inte så traditionell. Men ändå vacker.

I Nådendal

5.5.2015 21:40

Jag är på en jobbgrej i Åbo och eftersom det inte fanns ett enda ledigt rum i stan fick jag ta in på ett pittoreskt litet trähushotell i Nådendal.

Ensamma kvällar hör inte till vanligheterna i mitt liv så jag har bunkrat upp med tidningar, tidskrifter och violinnoter.

Hittills har jag hunnit äta en kycklingsallad från Hese och ta självporträtt.

Prioriteringen.

Lördagens outfit

4.5.2015 21:05

Säsongen för vilka klädkombinationer som helst är här. Också kallad villasäsong. Stugsäsong. Skärsgårdssäsong.

Bara för den saken skull, att den ger upphov till utstyrslar sominte skulle existera i verkliga livet, måste man gilla den säsongen.

Regnrock: vintage. Väska: Akademen. Byxor: Craft. Stövlar: Lidl.

Helt fullt med sov

4.5.2015 11:18

När 3-åringen vaknade i söndags sa han: "Min mage är helt full med sov".

Den morgonen kunde jag inte annat än hålla med. Vilken ljuvlig känsla.

Unga som saknar vuxna

1.5.2015 14:19

Varning till känsliga läsare: det här är ett till inlägg i raden vad-jag-gjort-på-jobbet.

Jag intervjuade Sini Sundqvist förra veckan, som jag blev bekant med redan under studietiden då vi studerade samma sak men i olika städer och satt med i en grupp som organiserade gemensam verksamhet.

Sini jobbar just nu med ungdomar och sa bland annat att många av dem saknar vuxna att tala med. Att de inte har någon meningsfull kontakt med en vuxen, som samtidigt inte är i en auktoritetsposition som förälder eller lärare.

Och vet ni, det där kan jag känna igen. Det närmaste man kom var ens goda vänners föräldrar – och många av dem var faktiskt viktiga för mig.

Hur var det för er?

Christa


Jag är Christa. Jobbar med text och bild. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

Follow
Teknik: Magnic Oy

Logga in