Vad han kan

14.1.2013 14:05
Ett år och någon vecka gammal kan lillgrabben säga mamma, pappa, hej (eii) och tack (ta, ta).
Han kan klättra i trappor, upp på små stolar, förstår att komma ner från höga ställen med rumpan först.
Han äter det mesta och har börjat dricka vanlig mjölk. Blir rabiat om någon försöker mata honom och äter därför mest plockmat som små bröd- och fruktbitar och annat som någorlunda hålls på en sked utan att orsaka massförstörelse då det flyger omkring i rummet.
Han sover hela natten ensam i sitt rum. Vissa nätter vaknar han och får en vatten- eller mjölkflaska.
Han försöker klä på sig själv ibland men det lyckas inte speciellt bra.
Han tycker om att busa, gömma sig bakom gardiner och kika fram. Han tycker om att hoppa i sängen med sin storasyster och resten av familjen.
Han är ganska frimodig och låter sig passas av i stort sett vem som helst. I nya situationer är han ganska oblyg och har lätt att träffa nya människor och vara på nya platser.
Han blir ledsen då hans storasyster stöter honom och då han inte får vara med. Allra jobbigast för honom är det då han inte får komma med när någon annan familjemedlem går ut genom ytterdörren.
Trasan och flaskan är hans två käraste ägodelar. Någon tutt är han inte intresserad av.
Han pussar på munnen om man frågar snällt!


Jag är Christa. Drabbades av en massiv hjärnblödning med afasi i september 2017. Här får du ta del av mitt liv. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

 
Follow

Arkiv

Teknik: Magnic Oy