Sommarbete
Så fort sommarlovet började fick barnen åka upp till mina föräldrar på sommarbete. Juni hann bara få betyget i handen så satt vi på tåget.
Målet med veckan har varit att inte tillreda mat hemma en enda gång. Vi lyckades ända tills i dag, när det blev middag hemma. För det känns som att vardagarna är ett enda traskande mellan kylskåp, diskbänk, matbord och diskmaskin.
Även om det är betydligt lättare att ha att göra med våra barn nu än för fem år sedan har det varit underbart avslappnat och skönt att vara på tumis. Jag vet inte när jag senast sovit så gott om nätterna. Och så är det ju en lycka för barnen, att få ha morföräldrar som de får besöka om sommaren.
Välkommen
Den där stunden när ens syster varit intagen på förlossningsavdelningen i jättemånga timmar och hela man väntar på besked.
Och den där stunden, sent en söndagkväll, när man äntligen får besked om att allt gått bra.
Och hela natten när man inte kan sova för att man är så uppspelt.
Och sex dagar senare när man träffar en gnyende liten livs levande människa.
De stunderna.
En midsommarafton i Vilnius
På vägen in genom Vilnius dystra förorter kan man inte ana vad som väntar en i kärnan av den litauiska huvudstaden.
Vi fick en midsommarafton i en vindstilla ljummen stad.
Ett varv till i Pärnu
I dag var planen att åka hela vägen från Vilnius till Tallinn på en dag. Om jag tidigare skrev att det tar nio timmar är det värt att nämna att den tidsuppskattningen inkluderade några längre pauser.
Bilresan gick ändå så smidigt att vi tog oss tid att stanna i ett superblåsigt Pärnu. För några år sedan var vi med exakt samma gäng i Pärnu. Nu var vi alla äldre, barnen lite enklare att ha att göra med, vi vuxna lite klokare. Inklusive Linus och Fredi, som ju ändå var lite av orsaken till hela resan. De har båda fyllt jämnt nu i juni.
Midsommar i Saulkrasti
Midsommar på stugan har sin charm men midsommar men i år blev det midsommar på vägen. Roadtrip genom de baltiska länderna med goda vänner. Sex dagar och fyra länder.
Första riktiga hållplatsen (om inte färjan över finska viken räknas) var Saulkrasti i Estland. En liten strandort som påminde ganska mycket om Fäboda i Jakobstad eller Yyteri i Björneborg.
En fläkt från en annan tid
Vi svängde in på en marknad i Saulkrasti och köpte lite nypotatis, dill och jordgubbar. Jordgubbarna kostade två euro kilot, nypotatisen en euro kilot.
Marknader av detta slag finns inte i Finland.
600 kilometer
Resan mellan Helsingfors och Vilnius i Litauen är ungefär 600 kilometer lång. Man kör den inte på sex timmar och man inte har förskräckligt bråttom. Nio timmar är närmare sanningen, med pauser inkluderade.
