#squad goals achieved

13.7.2017 9:42

I vanlig ordning tillbringar vi största delen av den gemensamma ledigheten ute på holmen.

I många år har jag beklagat mig (mest inombords men också lite högljutt ibland) över att avståndet är så långt till min barndoms somrar och de människor som finns där. Den här sommaren gick det plötsligt så att min yngsta syster bor i Ekenäs och är med i Raseborgs sommarteater. Medan min äldsta syster med familj har gått och skaffat sig ett sommarställe i närheten.

Det betyder inte att vi ses ofta (avstånd, tidtabeller, båtresor, avsaknad av bil, program som krockar) men vi KAN träffas OM vi vill UTAN att sitta sju timmar i bil.

Foto: Linus
Foto: Linus

Ett varv till i Pärnu

25.6.2017 22:01

I dag var planen att åka hela vägen från Vilnius till Tallinn på en dag. Om jag tidigare skrev att det tar nio timmar är det värt att nämna att den tidsuppskattningen inkluderade några längre pauser.

Bilresan gick ändå så smidigt att vi tog oss tid att stanna i ett superblåsigt Pärnu. För några år sedan var vi med exakt samma gäng i Pärnu. Nu var vi alla äldre, barnen lite enklare att ha att göra med, vi vuxna lite klokare. Inklusive Linus och Fredi, som ju ändå var lite av orsaken till hela resan. De har båda fyllt jämnt nu i juni.

Foto: Christa
Foto: Christa
Foto: Christa
Foto: Christa

En midsommarafton i Vilnius

24.6.2017 10:18

På vägen in genom Vilnius dystra förorter kan man inte ana vad som väntar en i kärnan av den litauiska huvudstaden.

Vi fick en midsommarafton i en vindstilla ljummen stad.

Foto: Christa
Vid tiosnåret började det skymma i gamla stan.
Foto: Christa
Vi bor ett stenkast från ett av huvudstråken i gamla stan. Det här är utsikten från sovrummet mot innergården i lägenheten vi hyr.
Foto: Christa
Hej kompis!

600 kilometer

24.6.2017 10:05

Resan mellan Helsingfors och Vilnius i Litauen är ungefär 600 kilometer lång. Man kör den inte på sex timmar och man inte har förskräckligt bråttom. Nio timmar är närmare sanningen, med pauser inkluderade.

Via Baltica.
Bensträckarpaus.
Roligt med stora barn som ställer upp och fotar morsan.

En fläkt från en annan tid

24.6.2017 9:50

Vi svängde in på en marknad i Saulkrasti och köpte lite nypotatis, dill och jordgubbar. Jordgubbarna kostade två euro kilot, nypotatisen en euro kilot.

Marknader av detta slag finns inte i Finland.

Midsommar i Saulkrasti

24.6.2017 9:44

Midsommar på stugan har sin charm men midsommar men i år blev det midsommar på vägen. Roadtrip genom de baltiska länderna med goda vänner. Sex dagar och fyra länder.

Första riktiga hållplatsen (om inte färjan över finska viken räknas) var Saulkrasti i Estland. En liten strandort som påminde ganska mycket om Fäboda i Jakobstad eller Yyteri i Björneborg.

Välkommen

12.6.2017 9:43

Den där stunden när ens syster varit intagen på förlossningsavdelningen i jättemånga timmar och hela man väntar på besked.

Och den där stunden, sent en söndagkväll, när man äntligen får besked om att allt gått bra.

Och hela natten när man inte kan sova för att man är så uppspelt.

Och sex dagar senare när man träffar en gnyende liten livs levande människa.

De stunderna.

Christa

Sommarbete

8.6.2017 18:37

Så fort sommarlovet började fick barnen åka upp till mina föräldrar på sommarbete. Juni hann bara få betyget i handen så satt vi på tåget.

Målet med veckan har varit att inte tillreda mat hemma en enda gång. Vi lyckades ända tills i dag, när det blev middag hemma. För det känns som att vardagarna är ett enda traskande mellan kylskåp, diskbänk, matbord och diskmaskin.

Även om det är betydligt lättare att ha att göra med våra barn nu än för fem år sedan har det varit underbart avslappnat och skönt att vara på tumis. Jag vet inte när jag senast sovit så gott om nätterna. Och så är det ju en lycka för barnen, att få ha morföräldrar som de får besöka om sommaren.

Mitt arbetsuppdrag i dag var att göra en personintervju i Pyttis i Östnyland. Fick på köpet träffa dessa kreatur.

Små lappar

29.5.2017 21:11

Det hände sig att jag skickade ett litet kärlekbrev åt honom och det hände sig också att jag fick ett svar.

That violine girl

12.5.2017 23:32

Jag hade skjutit på det, tänkt att vi hinner, att hon får om hon vill.
För jag orkade inte vara den som introducerar ett instrument för mitt barn och står för hela lusten själv.

Men så kom den dag när hon bestämde sig för att hon ville börja spela violin.

Nu har vi spelat i ett år. Vi, för att ett ganska litet barns hobby ju trots allt ändå också är föräldrarnas.

Det här har jag märkt:

- Det kräver tid. Men egentligen inte så mycket tid som lite extra energi. Mitt mål är att vi övar fem minuter minst tre gånger i veckan, helst fem gånger i veckan. Det har lyckats vissa veckor, misslyckats andra.

- Poängen med att öva regelbundet (och att öva överhuvudtaget) är att det är så mycket roligare att komma till lektionen och märka att man kan än att komma till lektionen och vara lika dålig (eller sämre) på stycket som veckan innan.

- Att spela ett instrument är att ständigt öva sig i att man inte är bäst i världen. Det är en övning i ödmjukhet och självbild. För börjar man som sjuåring finns det många många andra som börjat när de var tre (särskilt i ryska elever, vår lärare råkar vara rysk och favorit bland många ryska familjer i trakten). Att spela ett instrument ska helst vara att jobba mot sig själv, inte att jämföra sig med andra. Det här kräver övning, men jag vill hävda att det är ganska bra att öva sig på detta.

- Att spela ett instrument öppnar en liten del av en ny värld. En värld av noter, toner, takter, rytmer. Jag tänker mig att det måste vara bra att lära sig lite om denna värld även om man inte ska bli yrkesviolinist när man stor (vilket öde!).

- Att spela på konsert är lite pirrigt, men bra för självförtroendet. Jag har gett en liten belöning för varje konsert, för att öka motivationen. Det behövdes särskilt inför den allra första konserten, men en liten slant eller present är rätt trevlig uppmuntran också när man är lite mer van.



Jag är Christa. Drabbades av en massiv hjärnblödning med afasi i september 2017. Här får du ta del av mitt liv. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

 
Follow
Teknik: Magnic Oy