Utmaning

5.12.2010 21:28
I kväll har jag förbluffats över hur krävande det är att ha en snart tvååring.
Spädbarnstiden, som jag kommer ihåg den, känns ingenstans i jämförelse. Då var ens barn den mysigaste av accessoarer. En väldoftande liten ljuvlig sak som fick fram ett pip om hon var hungrig, men i övrigt var nöjd i alla situationer.
En sån tur att hon ännu doftar gott.
Mamma till fem månaders bebis
6.12.2010 15:22
Oj nej, jag som hoppades att det blir lite lättare med tiden...
Bettan
6.12.2010 20:14
Hur blir det då månne att ha en nyfödd och en under 2 år? Jaix!
Sara
7.12.2010 1:58
Säg int annat. Om det redan är så här vid 1,5 år, hur är det då inte när det riktiga 2-3årstrotset sätter igång. Läste dock i en (seriös/oseriös?) artikel häromdagen att besvärliga småbarn dock ofta har det lättare som äldre eftersom de vågar vara sig själva och säga ifrån. (Hittade det faktiskt när jag googlade på bråkiga småbarn. Det börjar näml bli så illa att jag börjar googla nu! :) )
7.12.2010 16:33
Som mamma till fyra döttrar instämmer jag med er alla. Spädbarnstiden upplevs så olika ; kolik, nattvak och hormonomställlningar kan vara hur svårt som helst, så i en bemärkelse blir det lättare med tiden. Men trotset är verkligen ett hälsotecken som vi skall bejaka: "mamma ser att du är SÅ arg nu" (jess, bejaka det), "..men nu kan jag inte låta dig bestämma"... Ingen av döttrarna fick lika häftiga raseriutbrott som Du Christa, men sen blev det också en mycket självständig person. Praktiskt var det svårast när man skulle på bröllop och klänningen inte dög, alla svettades (och skrek) , men överlevde!


Jag är Christa. Drabbades av en massiv hjärnblödning med afasi i september 2017. Här får du ta del av mitt liv. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

 
Follow
Teknik: Magnic Oy