Min fasta hittills

24.3.2011 12:52
Följande text ingår i dagens Kyrkpressen.

Jag har en ovana. Kalla det missbruk, om du vill. Likt spelmissbrukaren som lovar sig själv att nästa slant blir den sista som rasslar in i den enarmade banditen kan jag på kvällarna sitta med datorn i famnen och bedyra mig själv att nästa sidladdning är den absolut sista. Varpå jag inte kan låta bli att ännu en gång surfa in på de oändligt många webbplatser och bloggsidor jag känner mig tvungen att besöka för femte gången den dagen.

Jag behöver dagligen dator och internet i mitt arbete. Och så finns det varje dag en rad ärenden som jag lärt mig att sköta snabbast och smidigast på nätet, också på fritiden. Knappast problematiskt. I mejlen droppar det in bilder på vänners nyfödda barn, närmast livsviktiga påminnelser och mindre viktiga konversationer. Det är också bra. Men slösurfandet – vad ger det mig?

Så jag längtar. Efter den där boken som blir bra först på sida 83, efter gnistor som föds efter lite möda, efter tystnaden som lägger sig när Surret upphör.

Och jag tackar. För avbrottets gåva och den paus som ibland är självprövning men aldrig självplågeri. Gud är inte intresserad av min självspäkelse, men nog av min uppriktiga längtan.

Jag sållar. Jag googlar varken fasterecept eller bibelord men skriver vila i adressfältet.

Jag ersätter. Mina timmeslånga sessioner framför skärmen blir en promenad, musik eller en stund av stillhet (pretentiöst, jag vet). Utan ovanorna blir kvällarna långa – prova så får du se.

Min paus gör mig gott. Jag förvånas av den känsla som drabbar mig först – lättnad. Jag är inte nitisk. Jag läser någon blogg och surfar lite ibland men upptäcker att jag egentligen ingenting varken missat eller saknat.
Och jag är tacksam. Tacksam för kyrkoåret, regelbundenhetens och mångfaldens gåva. Min fasta inleddes inte i min egen kraft, inte i första hand som en följd av mitt eget beslut. Fastan pågår oberoende av mig och mina ansträngningar. Den dag jag inte vill, kan eller orkar fastar någon annan. Många tusen, miljoner kristna. Jag vilar i den vetskapen.
Anna
25.3.2011 8:58
Kloka ord. Jag borde själv också ta mig an samma sorts fasta.
Elin
25.3.2011 17:14
Fint skrivet!
E
25.3.2011 20:36
Det var en fin text. Jag klippte faktiskt ut den o limmade in den i min tankebok.
Christa
25.3.2011 21:26
Tack för kommentarerna! Jag vill också ha en tankebok, snarast!


Jag är Christa. Drabbades av en massiv hjärnblödning med afasi i september 2017. Här får du ta del av mitt liv. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

 
Follow
Teknik: Magnic Oy