De ärliga julbreven

26.4.2011 11:14
Förskönandet av vardagen i bloggvärlden är något som med jämna mellanrum tas upp till diskussion.

Varför är det så att vi blir så provocerade av att läsa om andras trevligheter?

Jag diskuterade julbrev (ni vet sådana man skickar ut i stället för julkort och berättar vad alla familjemedlemmar haft för sig under året som gått) med en person jag känner.

Hon berättade att hennes familj brukade skicka ut julbrev men slutade i något skede, när det blev för besvärligt.

"Skiljsmässan blev en oundviklig utväg, Lotta har fått diagnosen ADHD, Birger har börjat äta antidepressiva och far i huset har flyttat till Seinäjoki med sin nya familj". När julbrevet borde ha sett ut så för att vara ärligt var det inte lika roligt med julbrev längre.

Ibland undrar förstås också jag om det vore bra att skriva mer om verkligheten – sådan den verkligen är, men vet ändå att bloggen inte fyller den funktionen för mig.

Ändå önskar jag att vi någon gång kunde skicka de där ärliga julbreven. Säga saker som de verkligen är. Osentimentalt men frimodigt.

sara
26.4.2011 17:23
ofta känner jag för att skriva precis som det känns på tex fb, men får alltid sådana vibbar av andra att det inte är riktigt okej...så de slutar med att jag inte skriver när det är dåligt, oftast bara när det är bra. Jag tycker nog själv om (eller tycker om o tycker om, men) att läsa hur andra har de på riktigt och inte bara om glansbildsytan!
Anonym
27.4.2011 10:36
En tid tyckte jag att det var fruktansvärt jobbigt med julkorten på allas ungar... Tänker aldrig skicka sådana själv, utom möjligen åt den allra närmaste familjen, men inte åt alla vänner o bekanta.


Jag är Christa. Drabbades av en massiv hjärnblödning med afasi i september 2017. Här får du ta del av mitt liv. Bor i södra Finland. Du når mig på christamickelsson(at) gmail.com.

 
Follow

Arkiv

Teknik: Magnic Oy