Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle skriva en bok. Och till på köpet ha den bästa av releasefester! Alla var där (nästan). Det som gjorde mig mest rörd var att mina talterapeuter också var där! 🖤 Nu ska jag inte ha någon fest på länge. Den var perfekt!

Foto: Linus Mickelsson

En sommar är gjord för att ha riktigt mycket rehabilitering? Kanske jag inte gjorde så mycket som jag ville? Jag borde besöka min fysioterapeut åtminstone en gång i veckan, annars blir jag så stel.

Hösten är nästan här. Nu kör vi! Med boksläpp, rehab och liv!

Utdrag från en kommande intervju i Kyrkpressen, skriven av Ulrika Hansson.

Hennes talterapeut Kirsi sa bedrövad för ett par år sedan att Christa knappast kommer att jobba som journalist igen, och att hon kanske kan skriva en bok om det hon upplevt med en medförfattare.

– Jag älskar Kirsi! Hon var så bra och stöttande. Men just då såg det ut som att jag inte kommer att kunna skriva en bok, och det var hon kanske tvungen att säga för att jag inte skulle bli besviken.

Det var i det ögonblicket som fröet såddes. Hon skulle skriva en bok. Alldeles själv.

– Jag började skriva på ett familjeläger, två år efter min stroke. Jag skippade något program som pågick och skrev på telefonen på mitt rum.

Hela hennes högra sida har mindre rörlighet än tidigare, och speciellt höger hand. Hon har därför skrivit boken med vänster hand, på dator, telefon och pekplatta.

– Vissa har frågat: Har du skrivit själv eller med någon annan? Jag har fått hjälp av min redaktör, som alla får, men inget annat.

På lördag morgon var jag gäst hos Robin och på hans kafé Skorpan i Jakobstad! På snigel-teve på Facebook!

På torsdags kväll fick jag förfrågan, vi träffades, och sen var det bara att köra!